Något jag har noterat hos mig själv sedan pappa dog är att jag är lite ostadig i det här med att lita på mig själv i fråga om val jag gör och beslut jag tar. Det är inte ett problem, men det är något som ändå är aningens störande. Min relation till pappa har till stor del bestått av att jag fått bekräftelse huruvida det jag tänkt, velat, gjort och så vidare, varit rätt eller fel. Nu när han är borta har jag ingen som bekräftar det jag tänker, väljer och gör längre, och det är jätteskumt.
Missförstå mig rätt – jag menar inte att det är av ondo att jag inte längre får bekräftelse på mina tankar och mina val och göromål. Faktum är att det enbart är av godo. Missförstå mig rätt igen – jag menar inte att jag är glad att min pappa är borta, för han är djupt saknad. Men frånvaron av hans bekräftelse av mig gör att jag av nödvändighet måste utvecklas, och det är av godo.
Det som händer är ren, skär ovana. Jag är så ovan att lita till mig själv att upplevelsen blir lite småmärklig. Jag kan inte längre ringa pappa och få bekräftelse genom att han är nöjd med hur jag tänkt, valt eller gjort. Nu måste jag vara nöjd själv, och jag är vansinnigt ovan vid det. Att få den bekräftelsen från någon annan är inte samma sak – någon annan är ju inte pappa, och det är ju hans åsikt som har spelat roll för mig.
Jag vill poängtera att det här inte är något jag upplever som särskilt jobbigt. Ovant och märkligt på grund av det, men inte jobbigt. Det kanske tar ett tag, men jag kommer att lära mig att sättet jag tänker på, det jag väljer och gör, är ok avsett vad pappa tycker eller inte tycker om saken. Att det är ok att inte behöva få bekräftelse, utan att jag kan lita på att det jag själv tänker, väljer och gör är det som fungerar bäst för mig.
Det var en hastig insikt jag fick alldeles precis nyss, och den var så stark att jag blev tvungen att skriva om det på en gång. 😀 Nu ska jag ägna mig åt att försöka sova – i morgon har jag en rolig uppgift framför mig, och jag behöver vara så pigg och alert som möjligt (i den här värmen!).
Sov gott, hörrni! ♥