Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

När jag var yngre kunde jag känna på lukten när en förändring var på väg. Ja, det är på riktigt. Jag fick en mycket speciell lukt i näsan när det var någon form av förändring på gång. Det händer inte numer – på gott och ont, antar jag. Men det innebär inte att jag inte märker när det är förändring på gång. Det känns i kroppen, om inte annat.

Ett av de största problem jag har när det gäller min bipolaritet är den absurda grad av passivitet jag drabbas av. Och jag menar det – herregud. Sätter jag mig ner förblir jag sittande i timtal. Man kan med lätthet säga att jag sitter ner i princip all min tid, förutom när jag är ute med hunden eller lagar mat, eller går mellan datorn och dass eller sängen. Typ.

Jag har oerhört svårt att få arslet ur och ta tag i disk, dammsugning, att göra något jag tycker är roligt som inte innefattar att sitta framför datorn, och så vidare.

Därför blir jag verkligen skitglad när jag märker att det börjar förändras. Den senaste veckan har jag till exempel börjat få träsmak i arslet när jag sitter vid datorn, trots att jag aldrig haft det förut och att jag sitter på en väldigt bekväm kontorsstol. Plus att jag dessutom fått – inte nödvändigtvis ont, men en mycket skum känsla i ena skinkan och på baksidan av höger lår. Det är inte ischias, men känns lite liknande, fast ändå inte. Hur skumt som helst.

Jag tar det som ett tecken på att min kropp börjar känna sig uttråkad och rastlös och faktiskt vill göra någonting annat än att bara sitta.

Bara de senaste dagarna har jag gjort mer än jag gör sammanlagt på flera veckor. Helt galet. Jag kan bara tolka det som att mitt massiva arbete med min personliga utveckling börjar ge resultat som sträcker sig längre än inuti mitt huvud. Och det är verkligen skithäftigt när det börjar röra på sig även på utsidan.

Dessutom – det här händer när min pms så sakteliga börjar kicka in. Bara det, liksom! Fast den här gången har jag tänkt äta medicin för det under hela pms’n, vilket jag normalt inte gör. Jag brukar ta tabletter de dagar som är dryga och skippa resten – men den här gången ska jag äta under hela perioden.

Haha, shit, vad tufft det här känns. Här sitter jag och börjar bli på riktigt jävla skitbra humör. Och för den som undrar; nej, inte hypomaniskt bra humör. Helt vanligt bra humör med vad som är en (förmodligen fortfarande låg, men dock existerande) normal energinivå.

Vill man ha en bra överblick på vad arbetet med min personliga utveckling går ut på, kan man dels läsa här på bloggen, men också följa min blogg om attraktionslagen (eng). Det torde ge en bra inblick i vad jag pysslar med just nu. 🙂

 

Arkiv
Translate