Fan, jag insåg just en sak. Jag sitter här och funderar på saker jag vill köpa, och hur jag skulle bete mig om jag av någon anledning hade tillgång till en konstant ström av större summor pengar. Och jag vet precis exakt vad jag skulle göra.
Jag har flera vänner som befinner sig i ungefär samma ekonomiska situation som jag själv. Vi är sjukpensionärer, med eller utan barn/djur, och vi försöker alla leva så gott det går på de ytterst få kronor vi har varje månad. Och när jag tittar på mina vänner, så känner jag att jag helst av allt skulle vilja köpa precis allt de vill ha. Helst hela tiden.
Och hade jag stora pengar skulle jag med väldigt stor sannolikhet dela med mig till dem, av den enkla anledningen att det känns så vansinnigt orättvist att jag ska ha mer när jag vet hur jävla drygt det är att inte ha något alls.
Men medan jag å ena sidan anser att generositet är en fantastiskt vacker egenskap att ha, så vill jag ändå ta mig en titt på min egen version av det hela. En av mina bästa vänner sade till mig för någon vecka sen att du kan ju inte hålla på och ge bort smink du inte använder utan att få pengar för det. Jag kände mig jätteförvånad och tyckte att joho, det kan jag väl visst.
Jag har nämligen väldigt svårt att begära av andra att de ska ge mig något utan att få något tillbaka, oavsett vad det är (och det är därför jag tycker att det är så oerhört jobbigt att be om hjälp när jag behöver det). Jag vill inte tjäna på att andra förlorar något. Och när det gäller exempelvis mitt smink, så är ju pengarna redan betalda och borta för min del.
I vilket fall som helst. Nyss, när jag satt och tänkte på hur jag vill bete mig med pengar gentemot mina vänner, började jag fundera lite på varför jag har ett sånt beteende. Och jag mindes något som jag tror att det var min terapeut som sade vid något tillfälle, att min relation till mamma gick ut på att jag hela tiden stod för att ge. Inte pengar eller prylar, men av mig själv, och hon gav ingenting tillbaka. Därför är det på något sätt naturligt för mig att inte kräva något i gengäld, oavsett vad det gäller.
Det här beteendet är faktiskt något jag ska ta och titta lite närmare på, för det är onekligen rätt intressant. Jag tror att det kan påverka min självbild en hel del. Ni vet, frågan om ens värde bara för att man är sig själv eller för det man kan ge.
Jag är alldeles för trött för att vidareutveckla det just för ögonblicket, men jag är glad att jag kom att tänka på det här. Jag vill gärna vara en generös person i den mån jag kan, men jag vill också vara medveten om varför jag i så fall är det, och att jag är det av rätt anledning (vad det nu kan tänkas vara).
Jag får fundera vidare på det när jag inte är så trött. Jag har varit vaken alldeles för länge och kommer att vara vaken ett par, tre timmar till (behöver köpa mig en badrumsstång på Ikea som öppnar om drygt två timmar). Får återkomma med uppdateringar när jag funderat en smula 🙂