Det jag kommer att skriva om i det här inlägget är enbart funderingar, än så länge. Men jag vill skriva ner dem för att förtydliga för mig själv, fundera under tiden, och kanske få en bättre överblick över vad jag faktiskt vill göra med mitt liv. Så nu ska det funderas i skrivande form! 🙂
Till att börja med – ja, shit, det finns flera “till att börja med”. Men ett av “till att börja med” är jag känner ett visst behov av utmaning. Att gå över mina gränser, göra något jag aldrig skulle ha trott om mig själv. Det är ett av “till att börja med”.
Ett annat “till att börja med” är att jag i hela mitt vuxna liv har velat jobba med fotografi, och dessutom har och haft oerhört svårt att släppa det. Det har varit och är fortfarande i alla fall delvis, en stor del av min identitet, att vara fotograf.
Men jag inser ju att med min låga stresstolerans så är ett jobb som fotograf troligtvis ett som övergår min förmåga. Det känns jävligt trist, men jag börjar mer och mer acceptera det. Att försörja sig på utställningar och liknande tror jag inte är möjligt – i alla fall inte för mig. Mitt bildspråk är inte tillräckligt kommersiellt för att fungera i till exempel pressen, och för poetiskt för att fungera i särskilt många andra sammanhang.
……………………………..
Så jag börjar fundera på om jag ska ta och lämna fotografi som en eventuell källa till inkomst, och göra något helt annat i stället.
Nämligen hundar.
……………………………..
Jag skulle ljuga om jag sade att jag har en livslång erfarenhet av hundar, för det har jag inte. Men jag är däremot rätt bra på att hantera hundar – och just hantering av hundar är det jag är intresserad av. Jag har ett väldigt svalt intresse för hundträning, men att förstå hur hundar fungerar och att själv bete mig på ett visst sätt omkring hundar för att få både dem och mig att fungera så optimalt som möjligt tillsammans – det är vad jag är intresserad av.
Jag kan tänka mig lite olika scenarier. Jag kan tänka mig att vara en dog walker, men jag kan också tänka mig att ha ett hunddagis för uteslutande riktigt stora hundar (minst storlek schäfer). Varför stora hundar, undrar du säkert. 🙂 Främst för att jag inte är så förtjust i små hundar, men också för att jag inbillar mig att det kan finnas en marknad för den verksamheten för just riktigt stora hundar. De tar ju en viss plats, liksom.
Jag skulle också kunna tänka mig att jobba med andra människor som har hund för att hjälpa dem utveckla sig själva och därigenom förbättra sin kommunikation med och hantering av sin hund.
OM jag skulle få för mig att gå vidare med något av det här kommer det att krävas en del utbildning. Att jobba med djur kräver en hel del pappersarbete och tillstånd från bland annat Länsstyrelsen. Det kommer dessutom att kräva väldigt stora förändringar i hur jag bor, till exempel.
Det här är ett fantastiskt bra exempel på någonting jag kommer att behöva använda the Secret för att åstadkomma. Oavsett vad jag väljer, liksom. Men jag känner lite sådär att jag inte är helt säker på att jag kommer att vilja ha ett jobb som anställd. Jag vill kunna styra och ställa rätt mycket själv. Och såsom bilden av det här så sakteliga byggs upp i mitt huvud, skulle det kunna vara snudd på perfekt, faktiskt. Det skulle till och med kunna inrymma en del fotograferande av lite diverse – faktiskt.
Jag ska fundera vidare på det här och se hur jag ska bära mig åt för att förverkliga det, om jag bestämmer mig för att jag vill det här. Men utmaningen i att hantera hundar ligger till stor del på att hålla sig balanserad, och det är ju någonting jag hela tiden behöver för min egen del. Plus att den mentala utmaningen, på det stora hela, faktiskt är rätt stor om man har fler än två hundar tillsammans.
Det kräver dessutom en väldigt hög grad av närvaro och det där med att leva i ögonblicket som jag har skrivit om tidigare. Jag kan, på det stora hela, inte se något negativt med det. Plus att det vore rätt coolt att kunna ta en promenad på stan med ett tiotal stora, biffiga hundar i koppel som går skitsnyggt.
Your image is everything, no!? 😀
Har ni åsikter är ni välkomna att lämna dem på Facebook, eftersom jag inte har någon kommentarsfunktion här på bloggen. 🙂