Innan jag ger mig in i själva inlägget, måste jag bara kommentera på min besöksstatistik. Den boomar rätt kraftigt (för att vara den här bloggen) just nu. Vet inte riktigt vad det beror på – det måste ha kommit till en drös nya läsare. Oavsett vilket; I’m flattered. Tack för att ni läser min blogg – det uppskattas. 🙂
För att övergå till det inlägget ska handla om; jag tror att jag möjligen kan tänkas ha pms. Jag känner nämligen att min bröstkorg har låst sig.
Eller; ska jag kanske snarare säga – jag känner att mitt hjärta har låst sig.
Det jag menar med det är att jag i några dagar har känt mig väldigt öppen för intryck, känslor, tankar och annat. Det är som att en stor port rakt in i mitt hjärta har öppnats – och det är en fantastisk känsla.
Men nu tror jag att jag har fått pms, helt plötsligt, och då stängs den där stora, fina porten väldigt kvickt och låser sig själv i baklås. Det innebär att jag helt plötsligt går runt och känner mig lite rädd och orolig utan anledning.
Inte i några överdrivna mängder, bör tilläggas – och tack och lov för det (man får hitta tacksamhet i de små sakerna ibland). Men det här är en sån dag när jag har svårt att hitta känslan jag behöver befinna mig i för att driva mitt känslo- och tankearbete med the Secret framåt.
Fast å andra sidan igen; jag kan också hitta tacksamhet i saker jag inte kan kontrollera, men ändå inte blir överdrivet upprörd över.
Men alltså – den här känslan av att hjärtat har rullat ihop sig som en knytnäve, hårt som tusan, och bara ligger och skakar – helt utan anledning. Det är fan så jävla irriterande.
Hmmm.. det slog mig just att jag faktiskt har tabletter jag kan ta för det här. WTF – varför gå runt och lida i onödan!?
Ok, men då tar jag och gör såhär. Nu ska det idkas tacksamhet för saker jag kan känna det inför, trots att jag har ett ihopsnörpt hjärta.
- Jag är tacksam för att det finns tabletter som kan göra att min pms blir mer hanterbar.
- Jag är tacksam för att jag har hittat tillbaka till tankesystemet som the Secret innebär. Jag är också tacksam över att jag minns detta, även när jag upplever hyfsat kraftiga symptom av min pms.
- Jag är också tacksam för att jag känner igen tecknen på att någonting inte är som de ska, ganska fort. Det innebär att det är lättare att mota fan i dörren på de sätt jag kan.
Fast jag måste erkänna att tacksamheten är väldigt ytlig just idag. Den här äckliga känslan av att hjärtat snörper ihop sig och låser den där porten är rätt obehaglig och den liksom tar över och bedövar det mesta.
Vilket för övrigt är en av anledningarna till att jag tycker att man borde forska mer och försöka hitta lösningar på det här problemet med pms och pmsd. Det tar nämligen upp alldeles för mycket tid, kraft och energi, alldeles för långa perioder varje månad, för alldeles för många kvinnor.
Nu ska jag ta mig en anti-pms-tablett och se om det hjälper. Håll tummarna! ♥