När man pratar om hundar, sägs det ofta att de lever i nuet. Det är jag övertygad om att de gör. Vi människor har ju en tendens att planera framåt, att tänka bakåt, och åtminstone är jag själv extremt dålig på att faktiskt vara här, just precis nu. Så har det varit för mig så länge jag kan minnas.
På ett sätt lever jag i nuet just nu. Jag uppskattar nämligen så oerhört den här intensiva perioden av självinsikt och utveckling hos mig själv. Just den här tanken som har med att leva i ögonblicket att göra, började jag fundera på nyss när jag var ute med hunden. Jag har, för bara någon vecka sedan, börjat träna yoga, nämligen. Och det slog mig när jag gick att jag börjar bli medveten om hur jag rör mig, vilka muskler jag sträcker ut när jag går, hur jag (inte) sträcker på ryggen och så vidare. Det fick mig att börja fundera över vikten av att vara medveten om – allt. Nu kan man ju inte vara medveten om allting precis hela tiden, men poängen är just det där att leva i nuet. Att hantera det man har framför sig, men inte fundera särdeles på det som kommer sen, eller det som var för tio sekunder sen.
Jag är inte alls särskilt intresserad av mindfulness. Nog för att jag kan förstå både nyttan och charmen av det, och känner man att man har behov av det – fine. Den yogainstruktör jag följer på Youtube pratar om mindfulness när man utövar yoga, och jag förstår betydelsen och vikten av det där också, men jag gillar inte riktigt ordet.
För mig tror jag att medvetenhet, kontroll och fokus är bättre ord att använda. En av anledningarna till att jag börjat träna yoga är för att jag vill hjälpa min kropp att forma sig och förhoppningsvis gå ner i vikt (som komplement till min LCHF-kost), men också för att jag är så vansinnigt stel och spänd i kroppen. När jag var tonåring dansade jag en hel del under en period; jazz, bugg, ytterst lite latin – och jag var faktiskt rätt vig. Jag vill vara flexibel i kroppen igen, även om jag inte längre har behov av att kunna gå ner i vare sig spagat eller split. Men det vore jävligt trevligt att kunna röra sig utan att känna det som att hela kroppen knastrar sönder eller som att man är en rostig robot snarare än en människa.
De fysiska fördelarna med att träna yoga är ju många, och bara det i sig gör det värt att börja träna det, tycker jag. Men de mentala bitarna är minst lika viktiga, och om jag ska fortsätta på spåret kontroll, medvetenhet och fokus i relation till ens fysik, så är det medvetenheten som gör att en rörelse blir effektiv. Prova att resa dig från en stol helt vanligt, och att sedan göra det genom att medvetet använda magmusklerna. Det är en sjujävla skillnad på sätt att resa sig från en stol – slarvigt eller medvetet, med kontroll.
Medvetenhet och kontroll ger ett fokus som jag upplever att jag vill ha. Eller, jag vill ha alla tre delarna, om jag ska vara kinkig. Och jag är övertygad om att yogan kan hjälpa mig på vägen. Nu har jag tränat yoga varannan dag under ungefär en vecka, och eftersom det redan ger mig de här tankarna så gör det ju uppenbarligen någon form av skillnad.
I hela mitt liv har jag levt mer inuti huvudet än utanför. En grotesk skillnad – jag brukar säga att jag lever mitt liv till 95% inuti huvudet, och 5% utanför. Detta samtidigt som jag alltid levt minst ett år längre fram i tiden än att vara här, nu. Jag minns när jag läste in gymnasiet på folkhögskola, och sista året var jag övertygad om att jag skulle bli lycklig så fort jag började studera på universitetet i Uppsala.
Det blev jag inte.
Men det där är ett fenomen jag upplever nu också. Jag porrsurfar en hel del på make up, och har gjort under ett par månader (ny blogg – mymakeup.se!) i tron om att jag kommer att vara lycklig när jag har allt det där jag vill ha. Men jag vet ju att det inte är så. Jag kommer att ha roligt – ja. Men jag kommer inte nödvändigtvis att vara lyckligare då än nu.
Därför ska jag i alla fall anstränga mig för att öva mig på att leva i nuet. Framför allt ska jag anstränga mig för att öva på det tillsammans med mina djur. Jag ska vårda mina relationer med dem genom att tillsammans med dem leva här och nu så mycket jag kan.
Jag kan verkligen inte garantera att jag kommer att lyckas skitbra. Jag är den jag är, och jag har levt inne i skallen på ett visst sätt i rätt många år. Men nu är jag i alla fall medveten om att jag vill göra någon slags förändring. Det får ta den tid det tar, men det vore onekligen trevligt att kunna uppskatta nuet i så hög grad som möjligt.
Så just precis nu är jag tacksam för att jag efter väldigt lång tids funderande på saken, kom till skott och faktiskt gjorde mitt första pass yoga, och att jag därefter har kommit för att göra det flera gånger till. Planen är att så småningom göra ett yogapass om dagen.
Shit, vilken medvetenhet, kontroll och fokus jag kommer att ha sen! 😀