Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Ibland händer det att jag blir kontaktad av någon som tror att den kanske har bipolär sjukdom. Jag får berätta lite hur jag har gjort, och ge lite tips på vad jag tycker att de ska tänka på, framför allt i sina eventuella kontakter med psykiatrin. Jag tänkte skriva ner några korta saker jag tycker är viktiga för dig som precis fått din diagnos.

Medicinering

Med all största sannolikhet har din läkare på psyk skrivit ut någon form av stämningsstabiliserande medicin åt dig. Om jag var du skulle jag inte räkna med att den kommer att fungera – inte på en gång, och inte utan biverkningar i en eller annan form. Om det går längre tid än en månad och du inte märker någon större skillnad – kräv att få byta medicin. Medan det å ena sidan ligger en poäng i att det kan ta sin tid för en medicin att verka ordentligt, är det faktiskt så att det är ditt liv som passerar under tiden det inte händer något. Dessutom är det inte säkert att den medicin du är insatt på faktiskt kommer att fungera – framför allt inte om du märker mer av biverkningarna än de positiva effekterna. Som exempel kan jag säga att jag hade extrema sömnproblem med både Ergenyl och Lamotrigin. Trots upprepade påpekanden om att jag inte gjorde annat än att sova på Lamotrigin till ett flertal läkare fick jag fortsätta på den ända tills jag fick min nuvarande, fasta läkare. Våga ställ krav. Det är ditt mående det handlar om.

Terapi

När jag fick min diagnos fick jag veta att terapi inte ingår i konceptet tillfrisknande. Det är medicin och telefonkontakt med läkare som gäller, samt en samtalskontakt med sjuksköterska. Det här är fullständig katastrof när det handlar om en person som precis fått sin diagnos. Man har så oerhört många frågor om sin sjukdom, och dessutom finns det åtminstone en ganska stor sannolikhet att man har ett antal trauman bakom sig som behöver bearbetar för att man ska nå en högre grad av tillfrisknad. Jag var i såpass dåligt skick när jag fick min diagnos att jag inte klarade av att faktiskt kräva terapi, men jag hoppas att du är det. Du förtjänar det. Och skulle du inte lyckas med det, försök få tag på någon annan som också har bipolär sjukdom, som du kan prata med – åtminstone om sjukdomen, hur den påverkar dig och ditt liv, och så vidare. Det är inte terapi, men bättre än inget alls. Har du turen att få terapi genom psykiatrin – se till att det är en terapiform som passar dig. KBT anses vara universallösningen för alla, men faktum är att det ibland passar bättre med psykoterapi.

Annat stöd och hjälp

Psykiatrin kan göra only so much. Resten är upp till dig själv – och faktiskt till samhället. Samhället erbjuder stöd och hjälp till personer med psykiska funktionsnedsättningar, som bipolär sjukdom faktiskt räknas som. För att få reda på vad som finns i just din kommun, och om du inte har någon i familjen eller någon vän som kan hjälpa dig, finns något som heter personligt ombud. Det är en tjänst som erbjuds gratis i varje kommun, och består av en person som kan följa med dig på läkarbesök, hjälpa dig att söka till exempel boendestöd, god man, och en del annat. Kontakta din kommun och be att få prata med ett personligt ombud.

God man kan man behöva om man är dålig på att sköta och hantera sina pengar, eller om man som jag, strulat till sin ekonomi i hög grad. Be ditt personliga ombud om hjälp att söka en god man (det tar tid att få beslut, så förvänta dig ingen snabb förändring på den punkten). Se till att vara noggrann när du bestämmer dig för vem du vill ha som god man – den personen har stora möjligheter att förstöra ännu mer om du har otur.

Boendestöd kan man få om man har svårt att få till sina dagliga rutiner, behöver hjälp med att städa eller liknande. Det erbjuds också av kommunen och är till skillnad från hemtjänst en kostnadsfri service.

Länkar

Om du inte har fått en diagnos men tror att du kanske har bipolär sjukdom, kan du läsa mer om sjukdomen här.

Misstänker du att du har bipolär sjukdom – vänta inte. Sök hjälp genast. Det är jätteviktigt för din hälsa framöver, och ditt framtida liv. Om du låter bli riskerar du att strula till det för dig, och har du inte gjort det än kan du inte föreställa dig graden av ånger, skuld och skam du kommer att känna.

Sök hjälp. Nu.

 

Arkiv
Translate