Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Inom loppet av en dag är det två personer som bekräftat för mig vad jag själv misstänkt; att när man börjar bry sig om hur man ser ut, är det ett tecken på tillfrisknad. Det är nog ett par år sedan jag började bry mig om vad jag hade för kläder på mig. Det var rätt många år när jag var glad om jag ens hade kläder att ta på mig. Så långt det var möjligt höll jag mig till svart, men köpte tyg (eftersom jag syr själv) som jag kunde leva med även om jag kanske inte egentligen ville ha det – bara jag hade råd.

För något år sen var det dags för skor. Jag började köpa skor jag faktiskt ville ha, i stället för skor jag kunde leva med men helst ville dölja med byxorna. Nu har jag flera stycken par skor jag faktiskt älskar, till skillnad från att gå alldeles för länge med ett par tennisskor jag köpt för femtio spänn på typ Rusta, ÖoB eller liknande. Tro mig – det gör under för självkänslan.

Och nu har jag tydligen kommit till nästa steg.

Jag har aldrig, i hela mitt liv, varit särskilt intresserad av att sminka mig. När jag var tonåring sminkade jag mig med vitt puder, kolsvart runt ögonen och svart läppstift – så blir det när man som svartrockare umgås med stans punkare. Men efter det har det mest handlat om kajal och mascara. De senaste tio, tolv åren – inte ens det. Det är så oerhört sällan jag sminkar mig att jag mer eller mindre glömmer bort hur man gör mellan gångerna.

Men så för ungefär en månad sen, fick jag helt plötsligt, totally out of the blue, för mig att jag nödvändigtvis måste ha ny ögonskugga och läppstift. LÄPPSTIFT! Jag som alltid har tyckt att jag har en sån gigantisk mun och att den bara blir större med läppstift. Men jo, då – jag var tvungen att ha läppstift helt plötsligt.

Det slutade med att jag har handlat smink för mer pengar än jag egentligen har råd med. På riktigt. Jag är inte barskrapad, men herregud, vad jag har handlat. Det är nästan så jag skäms, men jag tänker anstränga mig för att låta bli. För vet ni vad?

Jag förtjänar det här. Jag förtjänar att känna mig snygg. Och vet ni vad, mer? Det finns ingen annan som har framfört några önskemål på att jag borde börja sminka mig. Det finns ingen karl eller nåt annat dumt som tycker eller tänker något om hur jag ser ut eller vad jag gör av eller med mig själv. Mitt behov av att sminka mig är helt och håller för min egen skull. För att jag vill känna mig vacker.

Och vet ni vad?

Jag känner mig vacker. Jag känner mig faktiskt ursnygg. Nu har jag ju precis beställt allt det här, så jag har inte provat allting än – och det kommer att krävas en hel del övning innan jag kommer att känna mig supernöjd. Men på det stora hela är jag redan så jäkla nöjd.

Det är en helt ny värld för mig, det här, och det är så sjukt jävla intressant!!!

Sen måste jag ju erkänna att det är en viss omställning, detta med att helt plötsligt vara En Kvinna Som Faktiskt Sminkar Sig. Det är lite småläskigt att gå ut sminkad – tänk om folk tycker att det är skitfult. 😀 Men det kommer att ge sig, den osäkerheten. Jag är impad bara av att jag gör det.

Och vet ni en sak till?

Även om jag inte skulle gå utanför dörren, så skulle jag sminka mig ändå. Som jag skrev; jag sminkar mig faktiskt inte för någon annans skull. Jag sminkar mig uteslutande för min egen skull – och det är faktiskt sjukt jävla kul.

Jag är helt fascinerad. På riktigt. Jag skulle aldrig någonsin ha kunnat föreställa mig att jag helt plötsligt skulle få för mig att jag vill börja sminka mig. Framför allt inte på det här avancerade viset, med foundation, primer, puder, rouge, tonvis med ögonskuggor, ett antal läppstift – you name it. Jag har till och med beställt ett antal olika sminkborstar och grejer! Bara det, liksom!!!

Herregud!

Och det roliga är att jag märker hur jag funderar på saker som ansiktsform, hur jag kan förändra, förstärka, dölja, lyfta fram och så vidare. Jag börjar tänka på saker som jag inte tycker om, till saker jag faktiskt tycker om, och hur jag kan/ska bära mig åt för att göra något åt det. Till exempel så har mina ögonlock trillat ner ett par våningar de senaste tio åren – inte särskilt snyggt, och det gör det mer komplicerat att göra något kul med ögonen. Men det går, har jag förstått, så nu ska jag bara öva mig på att få det att bli snyggt, sådär på riktigt.

Och som sagt var; när två personer bekräftar mina egna tankar om det här – att det är ett tecken på tillfrisknande, så kan jag inte låta bli att känna mig lite glad, faktiskt. Det visar ju på att det händer grejer i skallen på mig, även om jag kanske inte alltid tänker på det i uttalad form.

Alltså, jag är så jävla asnöjd och skitglad över det här att jag verkligen känner att det fick kosta de här pengarna det har kostat. Jag vill fortfarande ha mer, men det får lov att vänta. Nu har jag i alla fall ett rätt stort basutbud som jag kan börja prova mig fram med. Bara idag har jag sminkat mig två gånger. 😀

Jamen, ni hör ju. 😀 En del saker är värt pengarna, även om det blir tight resten av månaden. Så är det bara. ♥

 

Arkiv
Translate