… stämningsansökan! Jag har gått ett par dagar och låtit tankarna snurra runt i det undermedvetna. Har inte tittat så mycket på blanketten, utan bara funderat. Och nu, för någon timme sen, satte jag mig och började skriva. Har skrivit ett första utkast som några människor ska få titta på. Jag förväntar mig att jag förhoppningsvis ska kunna skicka iväg det här i slutet av veckan. Det beror lite på vilken respons jag får.
Jag har inte den blekaste aning om hur det här kommer att gå. Verkligen inte den blekaste. Det är ju fullt möjligt att det går åt helvete. Att jag förlorar och måste betala alla rättegångskostnader. Att jag inte får den god man jag vill ha, ens på det här viset. Men om det blir så, kommer jag i alla fall att veta att jag har gjort allt jag har kunnat. För efter det här har jag inga fler trumfkort. This is it, liksom.
Jag tror att det här får vara det sista steget jag tar. Delvis för att jag inte riktigt vet vad jag ska hitta på efter detta. Ja, det skulle vara att försöka få ut det i media på något sätt. Fast det kan jag ju å andra sidan göra samtidigt – och faktum är att jag har en liten kontakt med radio på gång. Lovar att skvallra mer om det när jag vet mer om hur det kan tänkas bli.
Jag ska inte bli så långvarig idag. Nu har jag i alla fall tagit steget och börjat skriva på det här. Nu ska det bara pratas med en massa människor, eventuellt skrivas om, fyllas på, tas bort och så vidare. Och så ska jag skramla ihop det jag har som bevis, vilket är all mailkontakt jag haft med ÖFN, plus lite annat smått och gott. Jag har exempelvis begärt ut en kopia på det beslut de hänvisar till finns, där de beslutat att inte samarbeta med det här företaget min blivande god man jobbar åt. Samt kopior på mitt samtycke samt hens åtagandeblankett som de har fått.
Jag måste erkänna att det gläder mig, trots att jag (återigen!) har pms, att jag orkar med det här.
Men å andra sidan – it’s my life.