Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Insåg alldeles nyss ytterligare en effekt av att sänka dosen av Litium. En positiv sådan – i alla fall i mina ögon. Förr var jag rätt engagerad i politiska frågor, framför allt de som rör invandring, integration och så vidare. Jag var med och startade upp sajten Motargument.se, skrev artiklar dit, jag läste många artiklar, kommenterade en del i folks trådar på Facebook och så vidare.

Under ganska lång tid nu, har jag varit extremt ointresserad, helt oengagerad, otroligt omotiverad att ens läsa tidningsartiklar, blogginlägg och annat. Jag har skummat något enstaka från IRM, men annars i princip ingenting. Jag har inte kommenterat något alls, och jag har inte fattat hur folk ens orkar bry sig om allt skit som händer i världen.

Men nu, igår, kommenterade jag en artikel, och idag har jag suttit och läst igenom en ganska lång rad kommentarer. Jag har inte svarat, men jag har läst och jag har haft åsikter.

Min högsta dos Litium var 3+3. Nu äter jag enligt överenskommelse med kuratorn förra veckan (och läkaren, genom kuratorn) 2+2. Helst skulle jag vilja gå ner till 1+1, men jag kan tänka mig att ta 2+1 om det är kinkigt. Jag ska träffa min läkare nästa vecka och diskutera saken.

Men jag måste säga att det gläder mig att det dyker upp såna här saker som gör att jag blir mer som jag.

Utöver det kan jag med glädje upplysa om att en ansökan om skuldsanering skickats iväg igår. Det finns ju inget sätt att veta hur det går förrän de har tittat på den och beslutat något – och det kan ta ett tag, har jag förstått. Men det är i alla fall gjort, och det känns jävligt skönt.

Dessutom har jag huvudet proppfullt med planer. Jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop dem, men på något sätt ska det nog gå.

Den första planen jag har handlar om att gå och sova. Nu är min dygnsrytm för tillfället tillbaka på ett ungefär där jag vill ha den. Det trots att jag helst skulle vilja vara vaken 24 timmar i sträck, sen sova 12. Men jag inser ju att det är dumt att hålla på så i längden.

Men jag skulle vilja! 🙂

Med det sagt – nu ska jag göra mitt bästa för att ta mig i säng!

Wish me luck! 🙂

Arkiv
Translate