Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

En sak jag tycker är rätt klurig – och jag vet inte om det beror på bipolariteten, att jag är född i fiskarnas tecken, eller bara att jag är jag… Men en sak som är klurigt här i livet är det här med att ingenting är statiskt. Det är ganska mycket en filosofisk tanke och diskussion, men det är det här med om det finns en sanning eller kanske bara perspektiv på saker och ting.

Jag kan i alla fall periodvis ha väldigt svårt att bestämma mig. Kanske inte om jag ska köpa fil eller youghurt, men om stora, viktiga frågor, situationer och sammanhang. Det är en av aspekterna när det gäller det här med balans.

Ingenting är någonsin på bara ett sätt. Det finns alltid minst två sidor av ett mynt – minst.

Jag tycker i och för sig att det på många sätt gör livet mer intressant. Jag vill gärna tro att jag är hyfsat openminded och har förmåga att tänka stort, vitt och brett om det mesta. Jag vill också gärna tro på min förmåga att kunna tänka i 360 grader (cirkulärt, bollformat) i alla riktningar om situationer och sammanhang.

Det är lite som det här med vetenskap, statistik och liknande. Vid något tillfälle skrev jag en artikel till Motargument.se där jag behandlade just statistik som sanning och att det inte stämmer (i min uppfattning). Man kan få ut ett värde av statistik (exvis en siffra), men siffran har inget egentligt värde om man inte ställer det mot något annat.

Är en elefant stor eller liten i jämförelse med en val?

Utan våra värderingar har fakta ingen som helst betydelse. Då är de bara något som svävar runt i luften utan förankring. Det är först när vi jämför och relaterar det till något annat som det får ett faktiskt värde.

Det här är faktiskt vad jag själv bedömer som en av mina största tillgångar. Det är egentligen rätt irrelevant om det beror på att jag är bipolär, att jag är humanist och fotograf, eller bara att jag är jag. Men det är ett sätt att tänka omkring världen som jag verkligen uppskattar och som jag anser är otroligt viktigt och som fler borde öva sig på. Jag tänker oftast väldigt stort och fort och tycker att andra är så trögtänkta när de inte hinner med.

Jag märker att jag spårar ur lite och att tankarna delar sig i två. Att allt är relativt är inte riktigt samma sak som att ha ett helikopterperspektiv (som det ofta kallas, fast jag anser att mitt sätt att tänka är ännu större och mer omfattande eftersom jag vill tänka runt omkring en situation i stället för bara ovanifrån).

Jag skyller på att jag är trött – och det är jag. Sömnen har varit strulig de två senaste dagarna och det kommer att ta minst en dag till att få ordning på det hyfsat. Men det här inlägget har grott i skallen sen nån dag eller två tillbaka så jag ville få ur mig i alla fall någon form av tankar omkring det.

Hur funkar era tankevärldar? Upplever ni på ett ungefär liknande fenomen i era bipolära liv? Kommentera gärna på min Facebooksida eller i någon av de grupper där jag publicerar det här inlägget. 🙂

bipolar_tattoo

Och eftersom jag glömt bort att visa den tidigare – här är min 40-årspresent! 🙂 En tatuering som symboliserar min bipolaritet – tack alla som bidrog, det är oerhört uppskattat! <3

Arkiv
Translate