Sonya Malinka Persson

bloggar om livet med bipolär sjukdom

Sociala medier

Jag har haft nån vecka när jag har stora problem med att sova. Det började förra lördagen, när jag väcktes av telefonen efter cirka 3,5 timmes sömn. Efter samtalet kunde jag inte somna om – och jag försökte i flera timmar. Sen har det varit på liknande sätt hela veckan.

Det är inte det att jag mår så dåligt att jag inte kan sova. On the contrary. Jag har sjukt mycket roliga saker att fundera på. Det där med husvagn och permanent boende på camping, till exempel. Och nu har jag – igår, dessutom fått hem grejer från min döde morbror som tar upp tamejfan en tredjedel av mitt vardagsrum. Det är biljarder med skräp, mängder med diverse förlängningssladdar, kablar och annat. Det är rätt mycket, och jag ska ge bort större delen av det. En del saker ska jag ha kvar själv – som till exempel en helt ny, oöppnad keyboard. Kanske två (det finns några stycken).

Men allt det här innebär att när jag vaknar efter bara några timmars sömn tycker min hjärna att den har sovit tillräckligt för att orka tänka lite till – gärna i 180 och i så stora, dyra ordalag som möjligt. Det är fruktansvärt tröttsamt – pun intended.

Sen blir det ju så dumt när man har saker att göra dagtid, och har en dygnsrytm som inte överensstämmer med det. Det senaste dygnet har jag försökt sova ett par, tre timmar åt gången för att det ska funka på ett ungefär som jag vill ha det, men för ögonblicket (07.21) är jag så jävla trött att jag knappt vet vad jag heter. Jag kan inte gå och lägga mig riktigt än, dock, för jag har en telefontid vid åttasnåret – en viktig sådan. Och när jag väl lägger mig, om jag lägger mig, så kan jag inte sova så länge för jag ska iväg och storhandla på eftermiddagen.

Så håll tummarna för att dagen går hyfsat fort och smärtfritt, så att jag kan lägga mig tidigt som fan i kväll, sova kanske sex timmar och sen vara vaken i natt – såsom jag vill ha det.

#misströtter

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Arkiv
Translation