Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Jag firar egentligen inga högtider. Inga traditionella, i alla fall – ni vet som jul, påsk, midsommar och så vidare. Jag är ingen traditionalist på det viset. Den enda “högtid” som jag tycker är värd att fira är min egen födelsedag.

Och nu har jag inte bara fyllt år, jag har dessutom fyllt jämt. Hela fyrtio bast. Och i min värld har jag firats ordentligt, och för det är jag så jävla glad. När man går runt med känslan av att det är ytterst få människor som bryr sig om en, att det är lika ytterst få som har intresse av att fira det man själv tycker är viktigt… då är det så vansinnigt trevligt när ungefär tjugo pers (vilket är ungefär vad som får plats i min lägenhet) dyker upp och hallen är proppfull med skor och jackor såsom det var på de fester jag hängde på som tonåring (dock inte med samma grad av berusning – alls).

Andra får tänka och fira sina födelsedagar precis som de vill, men för mig är min födelsedag jätteviktig. Jag kan tycka och tänka precis vad jag vill om min biologiska mamma, men de facto är; hon bar mig och hon födde mig. Av henne fick jag mitt liv, och det är en stor händelse. Helt klart värt att fira – varje år. För vart år som går är det ännu ett år sen hon klämde ut mig. Återigen; helt klart värt att fira – varje år.

Det enda som är smådrygt just nu är att jag är så fruktansvärt trött. Det är måndag och jag är fortfarande så trött att jag knappt vet vad jag heter. Jag är så slut i kroppen – vilket i och för sig säkert kan relateras till whatever det nu är som gör att jag känner mig konstant sjuk – men i alla fall. Jag har sovit mer på två nätter än jag brukar göra på 3 – 4 dagar sammanlagt i vanliga fall.

Det roligaste av allt är dock att jag fått precis exakt det jag önskade mig i födelsedagspresent. Pengar till att tatuera mig. Eftersom jag är så jävla fattig finns det liksom inte utrymme att spara till det själv, och nu har jag fått flera tusen att lägga på en tatuering. Jag vet inte exakt vad det kommer att bli än – det beror lite på vad som ryms inom den peng jag har. Än så länge är det ett par, tre bidrag kvar, och när jag fått in allt ska jag boka en tid och se vad det kan tänkas bli för slags tatuering. Det jag lutar åt just nu är en tatuering som ska symbolisera min bipolaritet, faktiskt.

Teatermasker, en glad och en ledsen, tillsammans med rosor, kanske lite spets samt eventuellt pärlor och/eller bloddroppar. Svart/grått alltihopa förutom bloddropparna som gärna får vara gråröda.

Jag kommer garanterat att visa bild/-er på den när den är gjord och klar och färdig på alla sätt och vis. 🙂

Summan av kardemumman är att jag är så nöjd och glad med min 40-årsdag och firandet av denna. Jag är så glad och tacksam för alla bidrag till min tatuering, att ni inte ens kan ana. Utan alla dessa bidrag hade jag uppenbarligen inte kunnat göra den.

Stort tack till alla er som bidrog. Puss och kram till er, hela bunten! <3

Arkiv
Translate