Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

När jag var yngre hade jag varje år världens nyårsångest. Osvikligen, sen eftermiddag/tidig kväll hade jag sjukt mycket ångest och låg och grinade hysteriskt. Det fanns många anledningar till det. Nyår var sista dagen på året och dagen därpå var det förra året för evigt borta. Ett nytt år innebär helt tomma, nya, oskrivna dagar man inte vet vad man har att förvänta sig av. Det gamla året vet man vart man har. Det är tryggt och säkert och jävligt jobbigt att bli av med.

Välkommen 2016!

Kan jag ha varit runt 30 när jag började sluta bry mig!? Jag minns inte, faktiskt. Det jag vet med säkerhet är att numer firar jag inte nyår. Jag firar i och för sig inga högtider alls, förutom min egen födelsedag, och knappt ens den. Men jag tycker att nyår är klart överskattat. För att inte tala om att jag har en hund och två katter som inte är överdrivet förtjusta i det här med fyrverkerier. Jag uppskattar att se dem, men jag skulle hellre låta bli mot att mina djur inte behöver bli stressade över allt oljud.

Det är rätt många år sen jag beslöt mig för att aldrig lämna mina djur på nyårsafton. Jag hade varit hos min bästa kompis och därefter en sväng hos andra vänner innan jag åkte hem. När jag kom hem efter midnatt hade min då yngsta katt gömt sig under skohyllan för att hon var så rädd. Den dagen bestämde jag mig för att alltid vara hemma med dem på nyår.

En sak jag faktiskt ser fram emot kommande år är att jag fyller 40. Jag har inget emot att bli äldre, även om jag kan gräma mig rejält över att ha förlorat så många år till bipolariteten. Men jag är hellre 40 än 20, kan jag säga. Och i år skulle jag faktiskt vilja fira det ordentligt. Inget litet samkväm för fem personer, utan något större. Vet inte riktigt vad eller hur, men på något sätt vill jag fira att även jag uppnått denna högaktningsvärda ålder. Jag som trodde att jag aldrig skulle bli 13. Eller 20, för den delen. Allt låg så långt fram. Men nu är det dags för mig att bli medelålders.

Well. Jag ska inte bli långrandig. Du har annat att göra en kväll som denna, och jag är dessutom kissnödig. Men jag vill passa på att önska dig Gott Nytt År och allt som hör till. Ha en bra kväll och morgondag (jag kommer inte att ha baksmälla – kommer du? 😛 ). På återseende! 🙂

Arkiv
Translate