Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Natten till igår sov jag otroligt lite och var således extremt trött hela dagen. Lägg pms ovanpå det, så har du en riktigt jävla askass dag. Natten till idag har jag sovit betydligt mer och bättre, men det tog inte lång stund efter att jag vaknat, tills jag var tillbaka i pms-helvetet.

Jag hatar pms. Jag hatar verkligen pms. Och varje gång, nu under hösten, som jag haft pms, påminns jag om varför jag har en p-stav. För att bli av med skiten, för det här är på fullt allvar fullständigt jävla olidligt. Det går inte att ha det såhär. På riktigt.

Min hund Ella, är en väldigt effektiv barometer på hur balanserad jag är och hur bra jag mår. Just nu släpper hon päls inför löp (inne på vecka 3 av 8, typ) och är allmänt okoncentrerad och dryg när vi är ute. Lägg till det att jag är trött, skitsur och asgrinig, lättretlig med kortaste stubinen ever. Inte en bra kombination – och jag tycker så synd om henne, för det är inte hennes fel att jag är dum i huvudet just nu.

Allting är jobbigt just nu. Precis allt. Dels retligheten, att jag är sur och grinig, men också den ständigt närvarande oron som ligger precis exakt på gränsen till ångest, samt alla dessa envisa tankar som inte alls är till min fördel. On the contrary – jag tänker så lågt och så negativt om mig själv jag bara kan. Varför tänka snällt och bra om sig själv när man kan göra sig så illa man kan?

line

Och som jag gjort under hela hösten när jag haft ångest, så spelar jag upp antingen faktiska konversationer jag haft, eller fiktiva konversationer med den där äckliga grannkärringen. Om och om igen, med variationer i vad framförallt jag säger. Och så några gånger till, bara för att jag kan. Och så mår jag asdåligt, men jag måste nödvändigtvis göra det minst flera gånger till.

Igår tittade jag på tv-serier större delen av dagen. För att döva tankarna. Jag ska titta på tv-serier idag också. Egentligen skulle vilja proppa i mig en massa Stesolid eftersom det gör att jag kan tänka rationellt och att det blir tyst i skallen. Tyvärr håller det inte i sig så länge, vilket innebär att jag i så fall skulle behöva äta åtminstone 5 – 6 stycken med ett par, tre timmars mellanrum. Tror inte någon läkare skulle bli glad på mig då.

Usch. Jag blir som en bortskämd, gnällig barnunge när jag har pms. Ja, mer än så, förstås, men ändå. USCH, vad jag hatar skiten och vad jag önskar att jag kunde få mens så att det vore över. Därefter ska jag nog ringa Kvinnokliniken och be att få en hormonspiral insatt, såsom läkaren rekommenderade.

Arkiv
Translate