Egentligen borde jag gå och borsta tänderna så att jag kan nattkissa Ella för att därefter linda mitt lymfödem och sedan gå och sova. Men så kom jag på att jag satt och lutade hakan i händerna och lät tankarna vandra utan att känna behovet att döva dem med en tv-serie eller liknande.
Anar ni hur länge sen det var något liknande hände? Hur länge sen jag tillät mig att bara tänka utan att bekymra mig över vad, utan att känna stress, oro, ångest eller bara allmän må-dålighet. Att de enda gångerna jag egentligen tänkt, fast helst inte, har varit när jag stått lutad över köksbänken och glott ut genom fönstret. Eller möjligen när jag varit ute med Ella, men det har inte varit samma sak. Det här handlade om att bara sitta och njuta av att tänka.
Jag tror att det är en kombination av flera saker, faktiskt. Dels tror jag att mitt Litium börjat göra ordentlig nytta igen, efter höstens äventyr med pms, ångest och en sjujävla massa skit. Jag känner mig stabilare än på flera månader.
Dessutom började jag äta D-vitamin för ett tag sen, och efter lång tid (flera år, faktiskt, tror jag) med en vad som verkligen känts som nedsatt förmåga att tänka ordentligt, kan jag nu tänka ordentligt igen. Just det har jag varit orolig över, eftersom jag inte känt igen känslan. Normalt sjunker min tankeförmåga kraftigt sommartid, men då är det mer som att den är inlindad i fetvadd. Det går liksom inte att höra tankarna riktigt. Men det här har varit mer som i att… helt enkelt inte kunna tänka ordentligt. Och nu börjar jag kunna det. På riktigt, igen. Och av det njuter jag.
Sedan finns det annat jag “inte borde”. Jag borde inte shoppa. Den här månaden har jag shoppat. Inte några jättemängder eftersom jag inte har pengar till det. Men jag beställde ett par filmer jag velat ha jättelänge, precis när pengarna kom. Jag har köpt mig några småringar till öronen (creolringar, om någon undrar). Nu har jag dessutom köpt mig några nya tvålar från Lush. Jag älskar Lush. Men ska man ha fler än två blir det genast lite halvdyrt (när man inte har så mycket pengar), och jag beställde för nån hundring mer än jag borde.
Dessutom skulle jag både vilja och behöva köpa fler stödstrumpor. Det kan jag i och för sig vänta med, tills jag pratat med min husläkare igen. Jag behöver veta om jag ska få träffa någon lymfmassör/-terapeut och om det finns stöd-/kompressionsstrumpor att få genom denne och så vidare. Men jag vill i alla fall ha – och som vanligt när det gäller mig vill jag ha dem NUNUNUNUNUNUNUNUNU!!! NUUUUUUUUUUUUUUUUUU!!!! Inte sen. NUUUUU!!!
Så… slutsatsen av dagens intellektuella övningar här i bloggen är helt enkelt;
Det är ok att tänka när man kan. Det är inte ok att handla hur mycket som helst av ingenting. Kanske är det ok att handla lite, om det finns i alla fall en liten slant kvar fram tills nästa utbetalning från soc kommer.