Först vill jag säga att jag inte är ett dugg glad över hur mitt kylskåp låter. Det surrar. Konstant. Högt och fruktansvärt irriterande. Framför allt när man har sitt kontor i köket och måste lyssna på det jävla surrandet hela tiden när man sitter vid datorn. Bah.
Dock tänkte jag inte engagera mig så mycket i just det, utan i stället fokusera på sådant jag är glad för. Tacksam, absolut, men framför allt glad för.
Jag är till exempel väldigt glad att jag tagit blodprover som visar en viss brist på D-vitamin, och ännu mer glad att jag fått börja äta D-vitamintillskott. Har ätit det i kanske 3-4 veckor eller så, och det är märkbar skillnad i hur pigg och alert jag känner mig i skallen. Äntligen kan jag tänka ordentligt igen – det har jag inte gjort på flera år, känns det som… Sen finns det ju nackdelar med det också, tro’t eller ej – som till exempel att jag har svårt att somna på nätterna därför att tankarna rusar och studsar omkring som.. jag vet inte vad. Men det lugnar sig förhoppningsvis.
Jag är också glad att jag har en bra husläkare som lyssnar på mig, hör vad jag säger och tar mig på allvar. Jag var dit idag, och har äntligen fått antibiotika utskrivet för den här sjukhetskänslan jag har. Varken han eller jag vet om det kommer att funka – men jag har ju nån slags inflammation i kroppen, så förhoppningsvis händer det någonting, i alla fall. Jag har givetvis hämtat ut antibiotikan och påbörjat det. Vet inte hur snart det är tänkt att verka, men jag ska ta ett nytt blodprov måndag eller tisdag så det torde ju rimligen märkas inom några dagar, i alla fall. Och bara för att bubbla vidare om den saken; om det nu inte skulle hjälpa med antibiotika så får vi utreda vidare – och av någon anledning så verkar han tro att det kan vara något reumatiskt. Personligen är jag skeptisk, men… tja, vi får se. Jag är i alla fall väldigt glad att han lyssnar. Sånt är viktigt.
Något som kan verka väldigt fånigt att vara väldigt glad över, är skor. I just det här fallet är jag både glad och jävligt tacksam, eftersom jag har trasiga fötter och har gått med ortopediska inlägg i skorna i omgångar under många år. Jag kan alltså inte ha vilka skor som helst, eftersom jag får fruktansvärt ont i både fötterna och underbenen. I vintras hade jag bara ett par gamla, trasiga walking shoes, och inte råd att köpa nya skor alls. Då gick mina föräldrar in och sponsrade så att jag kunde köpa mig ett par riktigt bra vandringskängor med dubbar. Några månader senare när det inte fanns behov av dubbar, sponsrade de mig igen med ett par odubbade vandringskängor. Ni anar inte vad sköna de är att gå i. Svindyra – ja, men bra. Det är som att gå på en blandning av bomull och sammet, typ. Helt fantastiskt. Och nu när jag har lymfödem, helt plötsligt (well), så känns det extra bra att jag har bra skor.
Det här är återkommande i mina tacksam-för-och-annat-listor, men jag är så oerhört glad för mina djur. Jag känner mig ständigt skyldig för att jag inbillar mig att jag är en dålig matte, men jag tror att jag inte är det och jag kan absolut inte tänka mig att vara utan djur. De är ju individer och har sina puckade och knäppa och muppiga sidor, men de är också det bästa jag har.
Sådär. Nu har jag ägnat lite tid åt att tänka positiva tankar 🙂 nu ska jag göra mitt bästa för att ta mig i säng riktigt tidigt. Kunde inte somna inatt – först för att hjärnan låg och rapade tankar i 180, sen för att mitt lymfödem gjorde så in i helvete ont.
See you later, peeps! <3