Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

The time has come. Nu är det tänkt att jag ska vara lite snäll mot mig själv. När jag var ute med Ella funderade jag på hur jag ska gå tillväga. Det finns ju trots allt olika strategier när det gäller att vara snäll mot sig själv. Det jag tror kommer att fungera bäst just idag är att berätta om varför jag personligen tycker att jag är en bra människa.

Det finns några saker som åtminstone jag själv anser är ganska utmärkande för mig som person. Utmejslade egenskaper, kan man säga. Sådant som uppstått genom saker jag fått med mig sedan min barndom, lärt mig i olika sammanhang och så vidare.

En sådan egenskap är min förmåga att se. Och då menar jag inte det fysiska seendet, utan snarare det abstrakta, (livs)filosofiska, teoretiska. Mitt sätt att se världen gör mig väldigt tolerant och accepterande mot/inför det mesta. Jag behöver inte tycka om allt jag ser, men så långt det är möjligt vill jag vara både tolerant och accepterande därför att jag behöver bara titta på mig själv för att veta att det alltid finns så oerhört många fler orsaker och förklaringar till något än den som syns och hörs mest.

Det bästa med just det här är att hur dåligt jag än mår, så finns alltid kunskapen om mitt sätt att se världen. Jag kanske inte kan utnyttja den när jag mår som sämst, men den finns där.

Sen vill jag bara flika in att även om jag har det här sättet att tänka/se världen, så är jag inte perfekt. Det finns saker jag inte känner mig ett dugg tolerant eller ens förstående inför.

Speaking of which; det jag är minst tolerant mot är mig själv. Jag berättade häromdagen att jag ställer väldigt höga krav på mig själv, till exempel. Det kan handla om precis exakt vad som helst – att producera högkvalitativa fotografier, göra en sjukt snygg layout/design av något, att diska dagligen efter varje måltid, att ha skitsnygga naglar, att gå si och så långa promenader med Ella si och så många gånger om dagen och så vidare.

Jag har oerhört svårt att acceptera vad jag upplever som mina misslyckanden. Jag blir så fruktansvärt besviken på mig själv, att jag inte ens lyckas med det där pyttelilla, vad det nu är. Men min boendestödjare sade för nåt tag sen att om jag tittar på allt jag varit med om så är det till att börja med inte konstigt om jag mår dåligt, eller att jag inte har energi nog att göra jättemånga saker på en dag.

Och sett ur det perspektivet så kan man ju tycka att jag borde vara mer förlåtande, tolerant och accepterande (framför allt om man tänker på mitt sätt att se världen). Men av någon anledning så är jag inte det. Och jag antar att det är därför jag sitter och skriver det här nu (efter min boendestödjares “order” 😀 ).

Men för att återgå till sådant som gör mig till en bra människa (jag försöker i alla fall hålla mig till ämnet);

Jag har bra intuition. Den säger mig när det är taskig stämning i ett rum, den säger mig vad som får en människa att agera/reagera på ett visst sätt, den varnar mig när jag inte bör ge mig in i saker (den sista gången lyssnade jag inte, vilket är en helt egen historia). Folk gillar inte alltid när jag ser rakt genom deras agerande, men jag är rätt övertygad om att jag i princip alltid har rätt i det magkänslan säger.

En intuition kan man ju göra lite vad man vill med. Jag har den, jag hör vad den säger, och beroende på vad den säger så låter jag det passera.

Jag är empatisk. That being said, vill jag påpeka att det finns olika sätt att vara empatisk på och jag är inte av den praktiskt empatiska sorten. Med andra ord ska jag inte jobba inom vården eller liknande. Jag är bra på att lyssna, att få den jag pratar med att känna sig avslappnad och att kunna nå insikter. Däremot, som sagt var, ska jag inte jobba med att byta blöjor, torka spyor, smörja in och plåstra om, hämta grejer och liknande. Not my thing.

Ok. Nu tycker jag faktiskt att jag har varit rätt duktig som skrivit det här inlägget med saker som gör mig till en bra människa. Det finns säkert fler, men nu orkar jag inte tänka mer. I morgon ska jag idka någon annan strategi för att boosta mitt ego på ett eller annat vis.

NU ska jag fortsätta titta på Criminal Minds.

Puss å kram så länge 🙂

Arkiv
Translate