Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

För tillfället mår jag crap. Inte för att jag är så jävla bipolär av mig, utan för att hela min kropp skriker att den har feber och är jättesjuk, fast att den inte är det egentligen. Det här fenomenet har pågått till och från sen i mars. Det här (söndag) är tredje dagen på raken den här omgången, och jag är så mör att det tamejfan inte är sant.

Bortsett från att ni hemskt gärna får tycka lite synd om mig (och gärna skriva det på Facebook så jag ser att ni faktiskt gör det 😀 ), så var det inte det jag tänkte skriva om idag.

Tidigare i veckan var jag tillsammans med RSMH och pratade inför vårdstudenter (blivande sjuksköterskor) på MDH om psykisk ohälsa. Jag pratade såklart om bipolär sjukdom, och jag bloggade lite kort om det på en annan av mina sajter. Jag var väldigt nöjd med mitt bidrag.

Nu kommer vi till det som är lite långt, omständligt och på sina vis kinkigt.

Jag har ju tänkt mig att jag ska försörja mig på att föreläsa om mitt liv med bipolär sjukdom – ur olika perspektiv. Som komplement till själva föreläsningen har jag tänkt ha ett bildspel (inte powerpoint med text och skit, utan bara bilder) som illustrerar min upplevelse av sjukdomen.

Mörkret står som spön i backen

Själva bildspelet är ingen fara. Det kostar ingenting att producera – jag fotograferar digitalt och gör bildspelet själv. Dessutom kommer jag med stor sannolikhet att få hjälp av en snubbe (bipolär, han med) med ett ljudlandskap till det här bildspelet. Det kommer att bli jävla bra.

Det som däremot kommer att kosta är den fotobok jag vill göra av samma bildmaterial. Jag har velat göra en fotobok hur länge som helst, och nu har jag ett bra ämne att göra den om (det finns andra, flera, otroligt bra ämnen jag både vill och tänker göra fotoböcker om, men för tillfället…).

Mitt problem är att jag lever på socialbidrag. Eller, förlåt, det heter ju försörjningsstöd – så dumt av mig… Men oavsett vad det heter, så får jag inte hantera mer pengar än normen varje månad. Min tidigare handläggare var otroligt bra och lät mig söka och få projektstöd från Västerås kommun för några år sen för att göra ett fotoprojekt då. Min nuvarande handläggare är inte alls lika liberal när det gäller rehabiliterande åtgärder (och detta trots att hon jobbar i rehabgruppen).

Jag upplever det som fruktansvärt frustrerande att inte få möjlighet att rehabilitera sig själv under ekonomiskt trygga former. Och jag måste säga att ger hon mig inte möjlighet att göra det kommer jag att se till att fortsätta vara sjukskriven så att hon inte kan sätta mig på socialens/AF’s egna, idiotiska vuxendagisrehabiliteringsåtgärder. Det kommer inte att rehabilitera mig. Det kommer att få mig att känna mig ännu sjukare än jag är.

Hinderhoppning

Nog om det. Nu vill jag prata om det som är riktigt intressant med det här. 🙂 

Den här fotoboken. Eller samlingen av fotografier, kanske jag ska säga. Jag har funderat och grubblat på dels vad jag kan förvänta mig att ha råd med, dels vad som kan funka.

Alternativ 1.
En bok. En fotobok. En på riktigt fotobok. Inte så jättestor – kanske 18x18cm som mest. Ganska tjockt, matt papper, med en känsla av att man får titta i den – den liksom ska användas.

Alternativ 2.
En box. En box i max samma storlek som boken (18x18cm). En liten låda i nån form av kartong, där alla bilder ligger löst och kan tas upp en och en, eller bläddras igenom i vilken ordning man än vill.

…………

Vad tycker DU? Jag har på rak arm jättesvårt att bestämma mig hur jag skulle vilja presentera de här bilderna. Jag tänker mig att det kanske är lite olika beroende på vad det är för folk som ska titta på dem, men jag tänker samtidigt att jag inte kommer att ha råd att göra båda alternativen.

Så vad tycker du? Jag uppskattar all input i det här – jag kommer säkert att fråga mer senare. =)

Kommentarer lämnas lämpligen i inläggets tråd på Facebook – stort tack på förhand! <3

Arkiv
Translate