Trångt i skallen nu…

Published 5 september, 2015

Jag skriver inte så jätteofta just nu. Det beror på att det trängs så otroligt många olika saker i mitt huvudet att jag inte vet vad jag ska skriva om. När jag är hemma/inne ägnar jag en hel del tid åt verklighetsflykt genom att glo på tv-serier (Criminal minds just nu), och när jag är ute med hunden funderar jag. Problemet är att när jag kommer in igen har jag hunnit glömma det jag tänkte på som var så bra.

Men några saker jag går runt och funderar på tänkte jag ta upp i all korthet, i alla fall.

Avundsjuka. För några år sen var jag kontaktperson åt en tjej (det här var långt innan jag fick min egen diagnos), och jag vet att hon ibland sade att hon var så avundsjuk på oss som inte var sjuka. Jag förstod henne då, och jag förstår henne definitivt nu. Jag kan själv hysa någon form av avundsjuka gentemot friska människor. För att de inte måste dras med dessa eviga kast fram och tillbaka, för att de inte har det konstanta ifrågasättandet av den egna personen – och allt annat som hör till. Jag skulle också vilja vara frisk, må bra och kunna leva ett vettigt liv.
På tisdag ska jag föreläsa för första gången, för vårdstudenter på MDH. Jag gör det i samarbete med NSPH vilket känns jättebra. Ägnar för tillfället mycket tid åt att fundera på vad jag ska säga (har inte jättelång tid på mig), och vilken form av material jag vill lämna efter mig (folder, visitkort, whatever), och att försöka producera detta material, vad det nu blir. Det här ska bli så jävla spännande! =)
Tolerans/intolerans. Jag tänker på det här, oftast i samband med främlingsfientlighet, rasism, nazism och så vidare – men också när det handlar om sexualpolitik, funktionsnedsättningar (både fysiska, psykiska, kognitiva osv). Det mesta jag funderar över är hur min egen tolerans ser ut, och varför (jag ser mig själv som, rent generellt, väldigt tolerant) och hur man kan hjälpa andra att bli mer toleranta.

Mitt boende. Såklart. Senast igår tänkte jag ganska intensivt på det, eftersom det på grund av vädret var ett par dagar sen de sorgliga ursäkterna till människor (grannkärringarna) satt i bersån på gården. Igår kväll satt de där när jag skulle ut med min hund, och den ångest som hållit sig under någotsånär kontroll de senaste dagarna, blossade upp igen. Det börjar ju bli höst, så de kommer inte att sitta därute mycket till – men det är en sommar även nästa år, och året därpå, och därpå igen… Och när jag tänker på detta, kastas jag mellan förhoppningar om att faktiskt kunna flytta, till bottenlös förtvivlan över att behöva bo kvar i detta råtthåll.
Mig själv. Jag funderar mycket på hur jag funkar, varför jag funkar på ett visst sätt, om jag är rätt eller fel, vad min plats i samhället är, om jag har någon plats i samhället, hur mycket jag måste förändra mig för att passa in bättre – och så vidare. Tyvärr inte åt det positiva hållet.
Mitt liv framöver. Jag har levt i stiltje sen 2011 – det har inte hänt ett smack. Under flera år har jag behövt ha det så, men med en medicinering som gör faktiskt skillnad börjar jag känna att jag vill ha lite förändring. Jag vet vad jag vill ha och behöver – nu gäller det bara att få det att bli verklighet också, och det är inget litet projekt. Jag behöver hjälp med det, och till min stora glädje har jag iaf knuffat igång ett par av sakerna som behövs.

Tagged funderingar, grubblerier, tankar

Arkiv