Stötta mig

Jag ägnar mycket tid åt att blogga på ett flertal bloggar, om saker som är viktiga för mig.

 

Om du tycker att det jag skriver om är viktigt, stötta mig gärna genom att donera en slant.

Att gå runt och må dåligt för att man ogillar sommaren (av en biljard olika skäl, lika giltiga allihopa) är en sak. Att gå runt och känna att man inte har någon plats i universum är en helt annan. Nu är det ju tack och lov inte så långt kvar av sommaren, så kärringarna i trappen kommer jag att se mindre och mindre av… men det finns annat som tär, det också, så överlevnadsstrategier känns som att det är enbart av godo just nu.

Det jag mer än allt annat behöver och vill ha just nu, är saker att se fram emot. Jag är sjukskriven och kommer med all största sannolikhet att fortsätta vara sjukskriven åtminstone fram till jul (hoppas jag), och har varit arbetslös (läs; gått hemma) sen flera år. Mitt liv ser precis exakt likadant ut, dag ut och dag in. Jag kliver upp, går ut med hunden, går in. Dricker te, tittar på tv-serier för att slippa tänka. Går ut med hunden igen. Går in, fortsätter dricka te, tittar på tv-serier för att slippa tänka. Kanske att jag dammsuger någonstans eller diskar (eller äter, går på dass och häller ur mig te och skiter, ni vet det vanliga), och nån gång i veckan kommer min boendestödjare förbi en sväng.

Jag dör av tristess. Mitt liv blir bara mindre och mindre för var dag som går, och jag märker på mig själv hur sur, grinig, otrevlig och bitter jag blir. Jag behöver och vill ha mental stimulans. Lite mentalt motstånd önskar jag mig också.

Men framför allt behöver jag ha positiva saker i mitt liv just precis nu. Jag behöver flytta. Jag behöver fokusera på ett nytt boende där jag kan trivas, känna mig bekväm och anonym. Jag vill tänka på att köpa nya gardinstänger och nya gardiner. Jag vill tänka på att köpa en ny soffa och ett nytt köksbord. En klöspinne åt katterna. Jag behöver också ha en annan inkomst än att leva på försörjningsstöd. Och jag behöver plugga (och nej, jag får inget studielån för jag har obetalda skulder hos CSN). Jag skulle inte heller ha något emot att träffa en partner (jag säger på det viset för att ni inte ska behöva tänka alltför mycket på vilken skum människa jag är, även när det gäller relationer och sex – är jag inte sympatisk, så säg?  😀 ).

wavey_ball

(inflika här en paus på lite drygt ett dygn)

Ett dygn senare mår jag fortfarande inte särskilt bra, men idag har jag i alla fall sluppit se grannkärringarna som haft den goda smaken att hålla sig osynliga när jag varit ute (eller snarare; jag har lyckats pricka precis rätt och gå ut när de är inne och äter lunch, med porten uppställd).

Jag har i alla fall funderat en del på en del saker, och kommit fram till att eftersom mycket av det jag nämnt är sådant jag inte har någon egen kontroll över, får jag helt enkelt börja i någon slags annan ände. För er som följt mig länge, är övningen med tacksamhet ingen nyhet. Jag tror att jag måste börja där, för att vända min tankevärld som är så sjukt jävla negativ och destruktiv just nu, till en mer positiv, upplyftande och glädjande plats att vara på.

Så. Here goes. Idag är jag tacksam för…

  • Mina djur. Detta är ett återkommande tema i mina listor över saker jag är tacksam för, men jag är verkligen tacksam för att jag, Zoe, Ella och Molly har hittat varandra. Att jag fått förmånen att leva tillsammans med mina pälsbollar. De är skitdryga på varsina små vis, men samtidigt så vansinnigt underbara att det är tamejfan synd om dem.
  • Min lägenhet. Må så vara att jag avskyr somliga grannar, att jag egentligen inte gillar planlösningen, jag bor på tredje våningen men vill bo på bottenplan…. Men den här lägenheten har tagit mig igenom de flesta av mina värsta upplevelser som vuxen. Den har gett mig tak över huvudet och skydd från omgivningens ögon under de perioder när jag behövde det som mest. Trots att jag inte vill bo här, så kan jag inte förneka att den gett mig väldigt, väldigt mycket.
  • Möjligheten att välja hur man vill leva sitt liv. Även om det som bipolär kan vara jävligt svårt på grund av hur instabil man kan vara, omgivningens fördomar och rädslor och ovilja att vara behjälplig… Men trots det (jag är liberal om någon missat det) så anser jag att det viktigaste av allt är att individen kan välja så långt det är möjligt, hur man vill leva. Jag kan inte det just nu – men om jag lyckas vända min tankevärld till det bättre, kanske jag kan ta mig dit jag vill – så småningom.

rosor

Det känns redan lite bättre. Inte så mycket, men då har jag också en hel del negativitet att ta tag i och förvandla till guld och gröna skogar.

NU, dock, ska jag gå och sova.

Translate
Arkiv
Coolast i stan

optio | Hela Sveriges förvaltarenhet