Skrev jag nåt tidigare om att jag tror att jag är allergisk mot pollen? Jag minns inte. Jag tror det, i alla fall. Rätt mycket, till och med. Såpass att jag bokade tid hos min husläkare för att prata om saken.
Som barn och tonåring var jag inte allergisk mot pollen. Då var jag pälsallergiker i stället. När jag och min dåvarande bodde ihop tog vi hem två katter, och sen dess har jag som mest haft två katter och två hundar eller tre katter och en hund hemma. Under flera år åt jag allergitabletter, men för ungefär sex år sen märkte jag att det inte behövdes längre.
För kanske fyra år sen började jag märka att jag blev fruktansvärt trött vissa perioder på sommaren. Jag gjorde inte så stor sak av det utan mest reflekterade, bara. Mindes att en kompis till mig som jag bodde ihop med en kort period när vi var strax över tjugo – han var pollenallergiker och så trött sommartid att han knappt tog sig ur sängen. Där kom kopplingen.
Sen i år har jag känt mig så jävla krasslig att hälften vore nog. Överdrivet trött. Feberöm på huden. Feberont i kroppen. Aningens täppt (men inte alls mycket mer än vanligt), lite skräpig i ögonen, men så vansinnigt orkeslös att det nästan är skrämmande.
Bipolär och jävlig som man är, bygger all den här tröttheten och orkeslösheten upp en fin skuld och skam när det gäller det mesta, men framför allt min hund. Och är det varmt ute (vilket vi förvisso varit hyfsat förskonade mot under sommaren, även om det är jävligt äckligt ute just nu) blir det ännu värre – jag orkar ingenting dagtid. Det innebär att jag och min hund aldrig kommer ut på några direkta långpromenader, därför att jag orkar helt enkelt inte. Inte när det känns som att jag har svår influensa jämt och ständigt.
Men nu, förstår ni. Sent omsider, kan man tycka, men jag har av någon anledning inte kommit på att man kan gå till sin läkare för detta… nu äntligen har jag fått allergimedicin utskrivet (jag går ju på soc och har inte råd att köpa dyra allergitabletter och prova mig fram till nåt som kanske funkar).
Och trots att jag är så fruktansvärt galet jävla astrött idag (för lite sömn flera dagar på raken kombinerat med att jag gick upp flera timmar tidigare än jag brukar idag), så har jag ändå tagit min första allergitablett idag – och jag tycker att jag känner mig klarare i skallen än jag borde, med tanke på hur trött jag är. Nu betyder ju inte det att jag är superpigg helt plötsligt, men en intressant effekt.
Jag hoppas verkligen att det här ger den effekt jag vill; mindre trött, mindre orkeslös, inte så feberöm hela tiden, och så vidare. Det vore så otroligt skönt att få bekräftat att det faktiskt är något galet och inte bara jag som letar ursäkter för att slippa göra vad det nu kan tänkas vara.
