Det här inlägget är låst – du har alltså varit tvungen att logga in för att läsa det. I likhet med allt annat som är låst vill jag inte att du kommenterar detta öppet på exempelvis Facebook eller Twitter. Det här är extremt privat för mig av skäl jag kommer att berätta om.
Jag har berättat om mina fantastiska grannar. Kärringarna som bor här i huset, i min trapp till och med, som inte har något bättre för sig än att skvallra, prata skit, hitta på lögner och så vidare, dagligen. För några år sen hade vi en gigantisk konflikt där de anmälde mig till höger och vänster för i princip vanvård av mina hundar (jag hade två då, dels Ella, dels ytterligare en foderhund från Försvarsmakten). Detta under en tid när jag var odiagnostiserad och omedicinerad. Helvete, vad jag mådde dåligt. Jag var vardagsparanoid (alltså; inte om myndigheter osv utan om mina grannar), jag ifrågasatte mig själv, jag vågade inte gå åt deras håll när de satt ute i bersån på gården sommartid (jag gick alltid åt andra hållet runt hörnet, och det gör jag än idag vare sig de är ute eller ej) och så vidare.
Eftersom jag mådde så dåligt klarade jag inte av att konfrontera dem och fråga vad i helvete de höll på med. Inte förrän ett bra tag senare, när jag skällde ut dem så det ekade i hela jävla kvarteret. Jag tror att jag fick den äckligaste kärringen (som givetvis bor i min trapp) att skämmas rätt rejält. Dessutom upplyste jag henne om att hon skulle ge fan i mig och mitt liv, och hålla sig så långt borta från mig som hon bara kunde.
Under åren som gått (detta var 2011) har jag retat mig på att det inte funnits något jag har kunnat klanka ner på när det gäller den här tanten. Barnsligt, javisst, som fan, men det har känts viktigt att på ett eller annat vis få ge igen. Det lidande de orsakade hos mig när de höll på, det är inte ok. Framför allt inte att göra ostraffat. Jag menar inte något överdrivet ondsint med det, men har man gjort fel måste man få veta det – och gärna lite värre, kan jag personligen tycka i det här fallet.
Så när jag för ett tag sen såg att just den här äckelpottan hade bekanta vars hund sprang lös på gården satte jag upp en lapp och upplyste om att det finns andra människor med hundar som kanske inte reagerar bra på lösa hundar, samt att folk faktiskt kan vara hundrädda – och kunde hon därför be sina bekanta att hålla sin hund kopplad. Som svar på den lappen skrev hon att jag måste vara störd, jag som skrivit detta, och att jag skulle sköta mig själv och skita i andra. Ja, jo, tjena. Det ska komma från rätt käft.
Sen förra veckan när det var så sjukt jävla varmt envisades hon med att ställa upp porten så att all värme kunde komma in och dessutom stiga uppåt till tredje våningen där jag bor. I veckans slut satte jag upp en ny lapp och utan att namnge någon eller rikta den mot någon särskild, skrev jag att man gärna får ha porten stängd varma sommardagar just för att det blir varmt i trapphuset. Sen finns det ju en rad andra skäl också, men det var detta jag tog upp. Jag mailade också min hyresvärd eftersom hon inte är känd för att göra andra till viljes. Det är min stora förhoppning att de pratade med henne, men jag kan inte svära på det. Trots allt är hon bästis med hela kontoret.
Så nu – i alla fall tror jag att det är hon som ligger bakom, har hon ännu en gång, på fullständigt jävla inkompetenta och urkassa grunder, anmält mig till Länsstyrelsen. Igen. På grund av min hund. Jag har inte lust att gå djupare in på saken än så, det får ni leva med, men eftersom det är så sjukt jävla idiotiskt så kan jag inte annat än tro att det är hon som ligger bakom.
Och för en gångs skull – och det här tackar jag återigen mitt Litium för, så har jag inte (än) brutit ihop. Jag har nästan gråtit några gånger, men det blir inte värre än så.
Det jag inte fattar när det gäller den här kärringen är – well, många saker, men framför allt hur i helvete hon är funtad. Det jag har framfört åsikter om är förvisso riktat mot henne, men det handlar inte om några personangrepp och det påverkar inte henne eller hennes liv. Det hon sysslar med, däremot, påverkar mitt liv något alldeles överjävligt. Inte nog med att det är fruktansvärt påfrestande på en hel jävla rad sätt och vis, det kommer också för all framtid finnas ytterligare en rapport om oanmält hembesök, med bilder på mina djur och rapporterat allt vi pratade om. Antingen så fattar hon inte vad hon håller på med, eller så skiter hon i det och kör på ändå.
Just nu känns det som att vi ligger i krig. Jag har inte tillräckligt många ord i mitt ordförråd för att uttrycka vad jag tycker och tänker om den här kärringen. Jag har försökt tycka synd om henne för att hon varit sjukpensionär i tid och evighet och inte har ett mer intressant liv än såhär, men det har jag slutat med. Hon är både elak och ondsint, men framför allt är hon självrättfärdig så det dryper om det. Fi fan, vad hon är äcklig. Och jag måste säga att just självrättfärdighet är en av de äckligaste egenskaper en människa kan ha. Det är så sjukt jävla vidrigt så det finns inte.
Jag har mailat min hyresvärd igen och begärt att få flytta. För ungefär biljardte gången, eller så. Ni minns säkert att jag hade en liten dust med dem i Hyresnämnden i höstas. Har också mailat min god man och sagt att jag behöver hjälp och varför. Ja, för inte nog med att det är jävligt jobbigt – dessutom ska jag betala en räkning från Länsstyrelsen för att de varit på oanmält hembesök.
Det är tamejfan så man smäller av.
Glöm inte! Inga kommentarer synligt, tack!