Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Jag kan inte ens föreställa mig att jag aldrig tidigare har nämnt att jag och värme inte är en bra kombination. Just nu har jag ungefär 28 grader varmt i köket – på skuggsidan. Detta efter endast ett par, tre dagar av värme. Jag är fruktansvärt trött och orkar med nöd och näppe kanske göra sådant som faktiskt behövs. Jag har inte orkat diska än, dock. Det är för varmt.

Jag vet hur löjligt det låter. Alla förstår inte hur otroligt jobbigt det är för en person som inte kan hantera värme på ett bra sätt. De flesta – eller i alla fall väldigt många, tycker ju att värme är njutbart och fattar inte hur man kan tycka att det är så jobbigt.

Näh, det fattar inte jag heller. Men jag gör det. Jag hatar värme. Jag blir på fruktansvärt dåligt humör. Min kropp mår dåligt av det. Jag blir trött och orkeslös. Min tankeförmåga sjunker till kanske 20% av sin normala storlek. Jag behöver sova jättemycket mer än normalt. Jag sväller i kroppen – framför allt i benen. Min fysiska förmåga och ork minskar extremt mycket. Dessutom hatar jag att svettas.

Värst av allt är dock den fuktiga värmen. När man går runt med en tunn hinna av fukt – inte nödvändigtvis svett, men denna tunna hinna som aldrig försvinner och som inte går att torka bort.

Jag hade ju såklart en anledning att skriva det här inlägget. Jag ville upplysa om att jag inte kan lova att det blir så mycket bloggat på ett litet tag framöver. Det beror helt och hållet på hur varmt det kommer att vara. På riktigt, alltså. Jag kommer inte att ha ett liv, jag kommer att ha en existens. Så simpelt och krasst är det.

Så jag har inte glömt er. Jag har framför allt inte glömt bort mig själv. Behov av att skriva har jag också – det finns saker jag vill berätta och skriva om. Men det får helt enkelt vänta tills min hjärna känner att den faktiskt fattar vad den pysslar med. Just nu handlar det mest om att ta sig från det jag vaknar tills det att jag går och lägger mig igen. Igår lade jag mig riktigt sent (framåt halv fyra eller så), enbart för att det är något svalare att existera på nätterna.

Men jag kommer ihåg er, och I’ll be back in proper business 🙂 snart!

Arkiv
Translate