Nu är det söndag; dagen efter att jag sovit en natt med sömnregistreringsutrustning fastsatt på mig. Och jag har sovit miserabelt. Shit i helvete. Jag har vaknat tamejfan stup i kvarten, enbart i oro och stress över att jag behöver sova bra, och att det sitter fast grejer på mig som är obekväma och klart kännbara.
Man får med sig en lapp där man bland annat får fylla i hur man sovit, och där skrev jag just precis det. Att jag sovit sämre än vanligt, vaknat hundra gånger på grund av oro/stress. Och det jävligaste av allt är att jag kan inte ens föreställa mig vilket resultat den här sömnregistreringen gett. Och jag behöver att den har gått bra. Jag behöver det så otroligt mycket.
Det är något jag kan tänka mig att ha lite bedövad ångest för, framöver. Nog för att done is done, jag kan inte göra om det, det gick som det gick, blah blah… Men med tanke på att det är så viktigt, och ingenting jag egentligen kan kontrollera så är väntan på någon slags resultat olidlig.
I morgon ska jag lämna tillbaka utrustningen. Sen är det bara att sätta sig och rulla tummar i nån vecka och en halv, kanske. Med tanke på att det är midsommar kanske det tar lite extra tid, så jag antar att i slutet av juni kan jag kanske få veta något. Om Uppsala behagar höra av sig med något annat än en kallelse till en eller annan.
För övrigt kan jag bara säga att det här är en sån där grej jag skulle kunna må riktigt jävla dåligt över. Frånvaron av kontroll är ju humungus, och för mig som gillar att ha kontroll på saker och ting är det sjukt jävla apfrustrerande att inte veta eller kunna göra något åt whatever det är som händer.