Ja, 9 eller 10 månader, vad det nu blir – jag orkar inte räkna efter alltför engagerat. Men jag skickade in min ansökan om god man i september förra året. Idag fick jag äntligen hem beslut om huruvida Tingsrätten bedömer att jag har tillräckliga behov av en god man eller ej.
Jag misstänker att det var det extra lilla papperet jag skickade in för någon vecka sen som gjorde susen. Jag råkar nämligen veta att min ansökan inte var särskilt bra, vilket är förvånande för jag brukar vara bra på att uttrycka mig. Men i vilket fall; nu är det i alla fall beviljat och jag har helt plötsligt en god man som ska hjälpa mig med en massa saker.
Jag har en kompis – en av mina bästa vänner, och vi pratar ibland om hur jävla aptrist det är att ha det här hjälpbehovet. Hur drygt det är att veta att man är såpass sjuk att man inte fixar det ena och det tredje. Min kompis har valt att ha en förvaltare, eftersom hon anser sig ha behov av det. I mitt fall räcker det gott och väl med en god man.
Sen har jag en annan nära kompis som inte alls tyckte att jag skulle ansöka om god man, eller ha en god man för den delen. Och medan jag förvisso kan förstå och delvis hålla med, så är det ändå något som jag misstänker skulle få mig att stå jävligt stilla på samma fläck resten av mitt liv. Och det har jag ingen lust med.
Det jag ska använda min god man till är ett flertal saker. Bland annat till att få styrsel på min ekonomi, men framför allt att få till en skuldsanering. Än så länge har jag ju ingenting jag kan betala med, men jag tänker lämna allt sånt till den här fantastiska människan som är min god man. Sen behöver jag också få till det här med att flytta. Nu har jag bott i det här huset med de vidriga grannarna i alldeles för många år – jag vill verkligen komma härifrån så snart det bara går.
Bara för att lite snabbt återgå till det där med att ha versus inte ha en god man. Nu vet jag ju inte än hur det kommer att bli, nu när jag helt plötsligt har en god man, men jag antar att jag kan förvänta mig åtminstone några förändringar i positiv riktning. Sådant som troligen inte skulle bli av om jag inte hade blivit beviljad detta. Som skuldsanering, förhoppningsvis flytt och så vidare. Och sett ur det perspektivet så har jag hellre en god man, alla gånger. Hur som haver så är jag ju sjuk, hur svårt det än är att säga ibland, och hur drygt det än är att tänka på. Men ibland är jag villig att utnyttja detta faktum.
Does that make me a bad person? (sagt med småflickig röst)