Behovsanalys låter ju som ett superambitiöst ord. Fullt så ambitiöst menar jag det inte (eller jo, det gör jag, fast inte så byråkratiskt).
Först, dock. Idag var jag och träffade en psykolog för första gången. Igen. Jag var och träffade en för något år sen, eller två eller när det nu var. Då avslutade hon kontakten innan den hade börjat för att hon ansåg att hon inte kunde hjälpa mig just precis då. Det här var en helt annan psykolog – en snubbe som såg ut att vara runt 35, kanske. Max. Kort. Pratade tyst, så jag fick be honom att prata högre så jag skulle höra ordentligt (eftersom jag nu råkar höra lite halvtaskigt).
Det var inte en person jag kände att jag klickade med. Han var rent socialt trevlig, ja visst. Men det var ingen jag kände att jag rent instinktivt litar på, eller ens att jag kommer att lita på nämnvärt. Bortsett från tystnadsplikten, förstås.
Vi kommer till att börja med, träffas ytterligare två gånger till för någon slags… jag kommer inte ihåg vad han använde för ord, men tanken är att gå igenom litegrand vad han kan hjälpa till med. Idag pratade vi om – äsch, det blev väldigt rörigt. Jag gick väldigt snabbt igenom mina traumatiska upplevelser som vuxen – många förluster (tja, läs mer om det här) och så vidare. Jag pratade lite om behov – tja, det kändes mest bluddrigt, faktiskt.
Så jag vet inte. Vi får se vad det blir av detta.
Det jag däremot funderade vidare på, faktiskt till stor del på bussen på väg till psykologen, var det här med behov. Jag insåg att det finns olika sätt att ha behov på. Eller, kanske snarare att utöva dem på. Jag tänker till exempel på det här med sömn och mat, som är en sorts behov, medan kontroll är ett helt annat.
Det mest intressanta var dock att jag definierade ytterligare åtminstone ett behov hos mig själv. Ett som jag vill sätta på samma nivå (tänk rang) som kontroll. Det är tydlighet. Och tydlighet önskar jag mig på många plan. Jag vill ha tydlighet i kommunikation med andra människor – det gäller både familj, vänner, eventuella partners, kollegor, whatever, men jag vill också ha tydlighet i hur mitt liv ska se ut. Det lättaste är nog att jämföra det med att ha en målbild för sitt jobb. Om man inte har några ramar att förhålla sig till, kan man inte heller flippa ur på ett säkert sätt.
Jag vill veta vad jag har att röra mig med. Både när det gäller relationer, men också i kommunikation, rent allmänt – jag är helt ointresserad av att läsa mellan raderna i vad folk säger. Säg det du menar i stället, så går allt fortare och jag slipper fundera. Tydlighet skulle kunna misstas för rutiner, men det är inte samma sak. Däremot kan tydlighet i det här fallet gärna ses som någon form av ramverk.
Nu – dass, mat, tv-serier, mail – kväll, simply!
=)