Något jag funderat litegrand över, framför allt sen igår när jag spelade in avsnitt 6 av podcasten Kontrast, är det här med behov och funktioner hos en människa. Alla människor har behov, men är vi så himla duktiga på att prata om dem? Min spontana reaktion på den frågan är – nej.
Jag kommer ihåg när jag gick i skolan, och vi pratade om behovstrappan (eller vad det nu kallades). Nej – behovspyramiden!? Ja, den, i alla fall. Den med grundläggande behov som sömn och mat, typ, och sen… tja, i vilken ordning allting nu kommer. Back then kändes det här med behov som… jamen vaddå? Jag har inga behov. Vem har behov? Ja, kanske av mat och vatten och luft, men annars… äsch, behov är löjliga. Ungefär så kändes det då.
Nu, not so much.
Jag är överlag ganska säker på att jag tror att folk glömmer bort att definiera vilka behov de har. Det är synd, för känner man till sina behov är det betydligt lättare att tillfredsställa dem – antingen på egen hand, eller genom att sätta sig i situationer/sammanhang där de egna behoven blir tillfredsställda på annat sätt.
Jag skrev i ett inlägg för bara några dagar sen, om kontroll. Det är en sån där grej jag rent generellt har väldigt stort behov av. Har jag kontroll känner jag mig vuxen och ansvarsfull. Har jag inte kontroll känner jag mig maktlös, som att jag flyter runt utan riktning och – obviously, utan kontroll. Inte ett dugg underhållande.
Eftersom jag har just det här behovet av kontroll, finns det ju lite olika sätt för mig att tillfredsställa det behovet.
- Jag kan försöka bibehålla kontroll över mitt liv, min vardag och så vidare, helt på egen hand, utan något annat som påverkar.
- Jag skulle också kunna bli militär eller polis, eftersom jag vet att de här yrkena utövar kontroll, de innefattar väldigt strikta rutiner och så vidare – alltså skulle jag inte ha något annat val än att ha kontroll i en sån miljö.
- Ett annat alternativ är att exempelvis ge mig in i en avvikande livsstil där kontroll utövas på ett eller annat sätt.
Jag ska förklara lite kort vad jag menar med avvikande livsstil. I just det här fallet menar jag framför allt BDSM. Jag tillhör själv subkulturen, och jag känner rätt många människor som lever i den världen. På många sätt räcker (verkligen) inte ett blogginlägg för att diskutera psykisk ohälsa och BDSM i kombination, men man måste ju börja någonstans (om man vill det, alltså).
Det finns många sidor att prata om när det gäller psykisk ohälsa och BDSM, men just precis nu tänkte jag prata om det här med behov.
Det finns ingenstans jag någonsin träffat människor som är så otroligt fokuserade på behov och kommunikation, som inom BDSM-världen. Oavsett om man har en fast relation eller bara en lekrelation (ungefär som KK, fast det handlar om BDSM i stället för rent sex), så är kommunikation det absolut viktigaste – just för att ta reda på vilka behov man har, och hur man på ett bra sätt tillfredsställer den andres behov.
Jag tror att om den som lever med psykisk ohälsa kunde fokusera lika intensivt på sina egna behov som man gör inom BDSM, så skulle man kunna må mycket bättre. Jag betvivlar starkt att man skulle kunna bli frisk, men genom att se till att tillfredsställa sina egna behov på ett eller annat vis, så vill jag gärna tro att det blir lättare att hantera sin psykiska ohälsa, än om man låter bli.
Det tror jag i och för sig gäller alla, psykisk ohälsa eller ej. Att vara i en relation där man är tydlig med vilka känslomässiga behov man har, underlättar så oerhört för den andra parten. Att vara i en relation handlar ju om att ge och ta, och att då vara medveten om vad den andre behöver av en kan ju inte vara annat än positivt. Eller?
Sen kan ju jag personligen tycka att det här med att ge sig in i avvikande livsstilar versus ingå i normen… Jag föredrar människor som törs gå mot strömmen om de behöver. För mig finns det inget sjukligt i att hitta alternativa sätt att tillfredsställa sina behov. Bara för att normen är något de flesta ingår i, betyder det inte att det är vad alla mår bäst av. Sen finns det givetvis nutjobs i alla grupperingar, alla subkulturer – vilket inkluderar normen.
Det här blev ett långt inlägg. Jag är inte alls säker på att jag kommit till någon egentlig slutsats. Eller om jag egentligen hade någon annan poäng än att åtminstone ska jag själv fundera lite mer på olika behov jag har, och se hur jag kan tillfredsställa dem – på egen hand, eller med whatever other means I can find.
Det kan nog tänkas bli fler inlägg om just den saken – mina behov =)