Jag skrev häromdagen att jag inte tvivlar på min skicklighet som fotograf. Det gör jag inte heller. Det jag däremot har haft väldigt svårt för är att sälja mina fotografier. Oavsett om det är som porträttfotograf, eller som konstfotograf. Jag har tyckt att det har varit svårt att sälja in koncept, det har varit svårt att få en potentiell köpare att förstå nyttan med att ha just mitt fotografi på väggen.
[column_half]
Men no more. Jag ska inte sälja mina fotografier. I alla fall inte inramade. Jag ska använda dem själv – som till exempel den här föreläsningen jag ska göra. Och på det viset så kommer jag dessutom att påverka människor. Också något jag velat göra med mitt fotograferande.
Det här kanske låter som världens fånigaste sak för er, men för mig är det en aha-upplevelse. Jag är trött som fan, fortfarande sjuk (fast som vanligt, oavsett hur crappigt jag mår, så är jag piggare på natten), men den här tanken slog mig när jag funderade på hur jag ska lägga upp själva bildspelet.
Jag behöver inte sälja mina fotografier. Dem får man liksom med på köpet när man bokar en föreläsning med mig.
[/column_half][column_half_last]
Jag gillar verkligen när såna här aha-upplevelser, självinsikter eller andra roliga tankar pluppar upp från ingenstans. Det är inte säkert att det kommer att kännas fullt lika tufft i morgon – det återstår att se. Men just nu blev jag glad, och med tanke på hur crappigt min kropp mår just nu ville jag fira min glada tanke litegrand.
NU, dock, ska jag försöka ta min feberömma, febertrötta kropp och parkera i sängläge – och stanna där tills i morgon.
Godnatt!
[/column_half_last]