Stötta mig

Jag ägnar mycket tid åt att blogga på ett flertal bloggar, om saker som är viktiga för mig.

 

Om du tycker att det jag skriver om är viktigt, stötta mig gärna genom att donera en slant.

Som vanligt skriver jag mitt i natten när ingen annan är vaken – framför allt inte med tanke på att det är natt mot måndag. Det är nån dag sedan nu, för efter äventyren med mina 898 kronors vara eller inte vara, gick luften ur mig. Fullständigt.

[column_half]

Jag minns inte ens om jag skrev det, men jag fick mina pengar i fredags eftermiddag. Det firade jag genom att åka iväg med en kompis och köpa byxtyg. Jag syr i princip alla mina kläder själv, och jag har faktiskt, tror jag, i hela mitt liv, av någon skum okänd anledning, haft dåligt med just byxor. Så nu köpte jag tyg till två par långbyxor för 329 kronor. Det är lagom, tycker jag.

När man köper tyg är det ju bra om man tvättar det innan man syr av det för att undvika överraskningar i form av för små kläder eller så, när tyget krymper i tvätten. Alltså var jag riktigt ambitiös och tvättade mina nya byxtyger igår. Därefter fick jag för mig, mitt i natten, att jag skulle sy det första paret. Så då gjorde jag det. Mönstret jag använder är extremt enkelt och jag gör inget som helst avancerat med det. Inga dragkedjor. Ingenting. Jag gjorde mig ett par pösbyxor, så det mest avancerade var att dra igenom resårbandet vid fötterna för att få pöset. Tog en och en halv timme, ungefär.

Nu sitter jag och funderar på om jag ska ta och sy mig byxpar nummer två. Men jag ska till min sköterska på psyk i morgon, och vill hålla mig hyfsat pigg så jag vet vad jag heter och varför jag är där. Såsom min dygnsrytm ser ut just nu ser det lite halvtaskigt ut på den fronten, dock – hence the sy-byxor-fundering.

Ibland dyker det upp de mest skumma tankar. Jag satt just och funderade över den.. mysighetskänsla jag sitter och har. Jag vet inte varifrån den kommer, men det kändes mysigt, sådär som det kan göra ibland.

[/column_half][column_half_last]

Äsch, det där kom och gick. Jag vet inte riktigt vad som hände i min hjärna. Den fick tuppjuck och gick i konkurs eller nåt. Jag är nog egentligen lite småtrött, märker jag, när hjärnan hoppar runt mellan tanke och tanke utan någon som helst… idé om vad som ska komma härnäst.

Men jisses, vad jag babblar. Märker ni?

Shit, vad jag känner mig osammanhängande. Det är sällan jag gör det, men det här var ju riktigt löjligt.

Yahwell. Jag kan ju roa mig med att visa ett självporträtt – sånt är alltid kul 🙂

Självporträtt

[/column_half_last]

0 Responses to Luften gick ur mig

  • Vad duktigt av dig att sy dina egna brallor!

  • Natten mot måndag (idag) var jag oxå vaken, somnade först efter 05. Jippie liksom.
    Fast jag sydde inga byxor. Imponerad av dig.
    Har du lust att dela med dig av mönstret?

  • Haha, vad rara ni är <3

    Karin: mönstret är ett helt vanligt, helt enkelt byxmönster från Burda. Jag har ritat om det en aning, för jag har så stort arsel 😀 men det består enbart av framsida och baksida. Inga extradelar nånstans - så enkelt och smidigt. Hela byxorna (om man räknar bort linning och nedtill på byxbenen består av fem sömmar 😀 (om man som jag fuskar och använder fusk-overlocken!)

  • Hmm det låter enkelt. Jag har ett par byxor som jag älskar (förutom i linningen) dom borde ju kunna vara mönster & så pillar jag till med linningen från ett annat par som jag gillar linningen på men inte benen. 😉

Translate
Arkiv
Coolast i stan

optio | Hela Sveriges förvaltarenhet