Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Den här dagen försvann effektivt i ilska, frustration, ännu mer ilska, vilja att mörda eller i alla fall slå hårt på någon, spyfärdighet och andra random trista känslor inför äventyret med soc och deras överdrivet korkade idéer.

[column_half]

Jag blev faktiskt uppringd av handläggaren som hanterade mitt överklagande sent på eftermiddagen. Hon var trevligare och mer tillmötesgående och förstående än jag hade trott. Kul att förvånas åt det positiva hållet ibland. Det förändrade dock ingenting, utan  slutade med att jag var tvungen att skicka in ett sista kontoutdrag från kontot där min hemförsäkring dras via autogiro. Det absolut enda positiva var att hon medan vi satt i telefon beslutade att pengarna de dragit in ska betalas ut, så jag får in den på mitt konto i morgon eftermiddag.

Nu är det bara att hoppas att de inte puckar sig att tar det som en inkomst. Nu fånar jag mig bara, men det torde inte vara helt svårt att förstå varför.

Jag är helt färdig. Helt jävla slut. När jag skrivit det tidigare inlägget idag och pratat med den här människan på soc – jag var så slut att det går inte ens att beskriva hur jävla slut jag var. Färdig. Platt som en pannkaka.

[/column_half][column_half_last]

Så när pengarna har gått in i morgon eftermiddag kommer jag att ha ungefär 1 300 kronor. Ungefär – nån tjuga eller kanske femtiolapp uppåt. Det är några hundra mer än jag brukar ha kvar vid den här tidpunkten i månaden. Jag kanske ska sätta det här i system, så blir det som att spara sina egna pengar, fast på ett jobbigt, bakvänt vis.

Och så måste jag ägna mig åt att fundera över vad jag ska spendera dessa cirka 1 300 kronor på. Jag skulle behöva köpa glödlampor. Eller; halogenlampor, eftersom LED-lampor är så in i helvete dyrt när man lever på existensminimum. Fast jag tänker inte köpa halogenlampor för 1 300 kronor, det är att ta i.

Jag känner att jag mest bluddrar. Jag skulle kunna sitta och spela på läppen – det är ungefär så jag känner mig. Pigg och alert. Framför allt, pigg och alert. Y’know…

Nej, jag tror jag ger upp det här för i kväll.

[/column_half_last]

Arkiv
Translate