Det här blir ett kort inlägg, för jag har ganska precis vaknat och måste ut med Ella inom snar framtid.. men;
Jag började ju då äta Litium i förrgår kväll. Igår morse vaknade jag av att jag höll på att kissa på mig – helt seriöst. Döm om min förvåning där jag ligger och nannar i godan ro, och helt plötsligt känner att det börjar rinna mellan skinkorna. Gissa vem som for upp som ett skott och raka vägen in på toaletten där jag satt och kissade i tamejfan en evighet.
Idag har jag inte kissat på mig eller ens nästan gjort så, men jag vaknade av samma fenomen. Sådär kissnödig så jag trodde kissblåsan skulle explodera. Efter en stunds funderande om det var värt att ligga kvar i sängen eller ej, samt såna där drömmar när man egentligen är vaken fast ändå sover, där jag sprang runt och desperat letade efter en toalett, gick jag upp och raka vägen in på dass. Och kissade. I en evighet. Igen.
Så. Min första reflektion över Litium är att det är urindrivande till så milda grader att det tvingar en att kliva upp på morgonen/förmiddagen.
Lite småirriterande, men effektivt.
I’ll give it that.
Sen effekt nummer två jag har noterat är att jag blir otroligt stel i nacken igen, och vaknar med huvudvärk. Inte så jag dör, men med märkbar, irriterande huvudvärk och jävligt stel och spänd i nacken och axlarna.