Stötta mig

Jag ägnar mycket tid åt att blogga på ett flertal bloggar, om saker som är viktiga för mig.

 

Om du tycker att det jag skriver om är viktigt, stötta mig gärna genom att donera en slant.

Det här blir ett kort inlägg, för jag har ganska precis vaknat och måste ut med Ella inom snar framtid.. men;

Jag började ju då äta Litium i förrgår kväll. Igår morse vaknade jag av att jag höll på att kissa på mig – helt seriöst. Döm om min förvåning där jag ligger och nannar i godan ro, och helt plötsligt känner att det börjar rinna mellan skinkorna. Gissa vem som for upp som ett skott och raka vägen in på toaletten där jag satt och kissade i tamejfan en evighet.

Idag har jag inte kissat på mig eller ens nästan gjort så, men jag vaknade av samma fenomen. Sådär kissnödig så jag trodde kissblåsan skulle explodera. Efter en stunds funderande om det var värt att ligga kvar i sängen eller ej, samt såna där drömmar när man egentligen är vaken fast ändå sover, där jag sprang runt och desperat letade efter en toalett, gick jag upp och raka vägen in på dass. Och kissade. I en evighet. Igen.

Så. Min första reflektion över Litium är att det är urindrivande till så milda grader att det tvingar en att kliva upp på morgonen/förmiddagen.

Lite småirriterande, men effektivt.

I’ll give it that.

Sen effekt nummer två jag har noterat är att jag blir otroligt stel i nacken igen, och vaknar med huvudvärk. Inte så jag dör, men med märkbar, irriterande huvudvärk och jävligt stel och spänd i nacken och axlarna.

0 Responses to Litium; en första reflektion

  • Hej
    Jag har tagit litium i snart ett år och minns att det var lite likadant för mig i början med kisseriet men det gav med sig ganska snart. Hoppas det gör det för dig också. 🙂
    När jag började var jag på väg uppåt (hypoman) och litiumet klippte det så otroligt effektivt, i 2 veckor var jag totalt ångestfri. Jag har aldrig upplevt ett sånt fullkomligt lugn, det var helt tyst inombords.
    Med tiden så har det normaliserats litegrann och idag har jag ingen påtaglig känsla av att jag tar medicinen. Den gör nog en hel del men jag tänker bara inte på det. Litium är den enda av alla mediciner jag tagit som jag kunnat fortsätta med, de andra har jag fått såna otroliga biverkningar av.
    Hoppas att det kommer funka bra för dig, det är jobbigt när man vet att man behöver meds men inte hittar en man funkar på.
    Ha en bra dag!
    /Sara

    • Hej Sara och tack för att du tar dig tid att kommentera – jag blir jätteglad =)
      Ja, det där med kissandet börjar bli lite, lite bättre – åtminstone har jag inte nästan kissat på mig innan jag vaknat någon mer gång 😀
      Jag har ju problem åt andra hållet i stället – jag har så otroligt svårt att ta mig ur depressioner, och dippar hela tiden. Men i princip på en gång nu, så känner jag mig betydligt mer stabil – helt otroligt. Jag litar inte på det riktigt än, men fortsätter det såhär är det ju helt amazing. Just det där lugnet och den där tystnaden är ju onekligen eftersträvansvärt och så otroligt.. lugnt.
      Jag kommer att fortsätta skriva om effekter och bieffekter av Litiumet, så håll tummarna för att det kommer att funka bra! =)

      • Det är egentligen mitt största problem också, depressioner. Där har jag inte märkt lika stor effekt än men kanske hade jag gjort det om jag varit låg när jag startade.
        Jag tror som sagt att litium gör skillnad även om jag inte direkt kan sätta fingret på det.
        Håller tummarna för att du har fortsatt god effekt med minimalt med biverkningar! Kommer fortsätta att följa dig och hejar på även när jag inte kommenterar. 🙂

Translate
Arkiv
Coolast i stan

optio | Hela Sveriges förvaltarenhet