Visst nämnde jag att det är ommöblering och omdosering på gång bland mina mediciner? Jo, det gjorde jag. Bland annat att jag återigen höjt dosen av Lamotrigin. Jag upplyste min läkare när vi pratade om det, att jag ätit högre doser tidigare men att jag blir så vansinnigt trött av det. Dock var jag villig att prova igen – trots allt har jag ätit lägsta dos av det under rätt lång tid (1½ år eller så).
[column_half]
Så här står jag nu (sitter, faktiskt) 1½ år senare och har höjt dosen Lamotrigin till 100mg/dag – och är återigen så. jävla. trött. Dygnet runt. Jag skulle kunna sova jämt. Jag somnar inte när jag sitter på dass, tack och lov, men det tar mig flera timmar från det att jag gått upp, tills dess att jag faktiskt kan sitta vid datorn (eller nån annanstans) och inte somna.
Det här känns inte helt ok. Jag är inte lika knäckt av det som jag var förra gången det blev såhär (än) – nu är jag mest bara irriterad. Framför allt eftersom jag fått min bettskena som ska hjälpa till med min sömnapné, och som det är nu kan jag inte svara på om den gör skillnad eller ej eftersom jag är så in i helvete jävla trött – hela tiden. Och som om detta inte vore nog, så är min dygnsrytm rubbad – den hänger ungefär på trekvart. Jag går och lägger mig nånstans mellan tre och halv fem på morgonen. Sover fram till cirka tolv, när jag går upp. Är därefter i princip död fram till… tja, man kan nog räkna med runt halv fem, fem på eftermiddagen, i alla fall.
DÄREFTER piggnar jag till, ganska rejält. I alla fall tillräckligt för att ta mig ut på en längre promenad med hunden. Första rundan blir max runt kvarteret – jag är såpass medvetslös att min kropp inte orkar med mer. Hur pinsamt är inte det, liksom? Och framåt kvällen, runt sju, åtta eller så… då kan vi börja snacka medveten och mer aktiv. Nu är klockan snart halv elva, och jag börjar fundera på om jag kanske ska ta och diska. Fast samtidigt så är jag lite småtrött också. Kanske inte så jag skulle vilja sova, men.. lite sådär mystrött, om inte annat.
Jag fattar inte hur vanligt folk kan ha vanliga sovrutiner och vanlig, vettig sömn.
För det är ju så. Bortsett från mina sömnproblem, så mår jag bra av en högre dos av Lamotrigin. Jag märkte stor skillnad mellan 50mg och 100mg om dagen. Faktiskt väldigt stor skillnad. På kort tid, dessutom (jag tror inte att det är vare sig vanligt eller normalt att man reagerar så snabbt på mediciner som jag ofta gör). Och vore det inte för tröttheten skulle jag lätt kunna tänka mig att gå upp till full dos. Därför blir jag så frustrerad när jag är såhär trött – och när jag ska försöka utvärdera min bettskena.
[/column_half][column_half_last]
Men om jag ska ge mig in på nån slags utvärdering av Lamotrigin och bortse från tröttheten, så tycker jag att den gör mycket för att stabilisera mig. Det var länge sen jag har känt mig såpass glad – sådär grundläggande glad. Och extremt länge sen jag känt att jag kunnat hantera obehagliga och jobbiga situationer (som medlingen hos Hyresnämnden) utan att behöva gå upp till full dos av Venlafaxin på ingen tid alls och ändå må piss en längre tid både före och efter (för att inte tala om proppa i mig mängder med glass och choklad).
Jag har skickat ett mail via Mina vårdkontakter (jag älskar den funktionen – perfekt för såna som mig som inte kommer upp i tid till telefontiderna på Affektiva), där jag tar upp just det här. Hoppas att de svarar kvickt och effektivt, och att jag kanske får lov att dra ner till 50mg/dag igen, åtminstone tills jag fått utvärdera bettskenan.
Fast jag vill inte, egentligen. Inte om det innebär att jag kommer att bli sådär instabil och jävlig igen. Det är nämligen inte ett dugg underhållande, för den som vill veta. Men vi får se vad de säger däruppe…
[/column_half_last]