Det är natten mellan måndag och tisdag. Jag sitter uppe för att jag inte tror att jag skulle kunna somna om jag gick och lade mig. I morgon (om några timmar) är det nämligen dags för den här saken jag varit tyst om ett tag.
[column_half]
Jag har berättat om det förut, och när jag hittar de för tillfället låsta inläggen ska jag låsa upp dem igen så de blir åtkomliga. Det handlar om mitt boende, och det bemötande jag fått från min hyresvärd angående det faktum att jag vill flytta ifrån huset jag bor i på grund av osämja mellan grannar. Det är två äldre kvinnor i min trapp som verkligen, verkligen inte tycker om mig. De hittar massor med saker att klaga på, och gör det gärna. Det kommer störande ljud från min lägenhet, jag gör det ena eller det andra fel, jag har annan dygnsrytm än normalt folk har – jag är annorlunda, helt enkelt. Jag ser inte ut som alla andra, jag klär mig på ett visst sätt, har piercingar i ansiktet och så vidare. De gillar mig inte, helt enkelt.
Och de gillar inte att jag har hund. Katterna ser de ju aldrig, men de gillar framför allt inte att jag har hund.
Sedan jag tog hem min hund Ella, men framför allt sedan jag tog hem min andra fodertikvalp från Försvarsmaktens hundavel, så drog de här kärringarna igång världens drev mot mig. De skvallrade, pratade skit, hittade på lögner – det fanns liksom ingen ände på eländet. Jag polisanmälde dem faktiskt för förtal, men det blev ingen utredning (tyvärr). Den yngre tiken, Tassi, återgick senare till Försvaret.
I början av sommaren har jag för mig, tog jag återigen kontakt med min hyresvärd (jag hade kontakt med den förra VD’n som tyvärr gick i pension innan vi rett ut allting), för att se om det här gick att lösa på något sätt genom att hyresvärden hjälper mig att hitta ett annat boende. Det bemötande jag har fått därifrån är under all kritik. Jag har fått höra att det i princip är mitt fel, att jag borde tänka över min egen del i det hela, att man inte får flytta från tvåa till tvåa och så vidare… Jag har inte heller fått någon direkt respons på min i mitt eget tycke, tydliga fråga – kan ni hjälpa mig att hitta ett nytt boende, för jag står inte ut med att bo här!???
Till slut blev jag så frustrerad på den dåliga kommunikationen, hyresvärdens obegripliga ovilja och vägran att höra min sida av historien, deras sätt att göra skillnad på folk och folk (mig och mina grannar), att jag kontaktade Hyresnämnden här i Västerås. I morgon klockan 09.00 (en fruktansvärt dålig tid på dagen för mig) är det således medling mellan mig och min hyresvärd, hos Hyresnämnden. Min hyresvärd kommer själv inte att delta, utan skickar en fastighetsjurist som förhandlar åt dem. Själv kommer jag att ha med mig chefen för utföraren av mitt boendestöd som stöd. Fastighetsjuristen ringde mig idag för att höra om vi inte kunde lösa det här utan Hyresnämnden, och lämnade ett förslag på lösning.
[/column_half][column_half_last]
Min hyresvärd tänker alltså inte erbjuda mig en annan lägenhet, eftersom jag är en så oerhört störande granne – det kommer ju störande ljud från min lägenhet flera gånger om dagen, gubevars. Däremot kan de ändra förutsättningarna om jag hittar en annan lägenhet hos annan hyresvärd. I stället för tre månaders uppsägningstid får jag en, och dessutom slipper jag stå för skador i lägenheten (den ska renoveras vilket behövs eftersom den är sliten, och dessutom så görs renoveringarna väldigt slarvigt och billigt).
Jag tackade efter samtal med mitt medföljande stöd, nej till att lösa det utanför Hyresnämnden. Jag vill se den här karln, och jag vill se om det finns andra lösningar. Dessutom vill jag helst av allt vräka ur mig galla och spy skit om min hyresvärd till alla deras öron trillar av.
Är jag bitter?
Ja, något så ända in i helvete, faktiskt. Jag tycker att hela den här historien (som innehåller så oerhört mycket mer än det jag skrivit här) är helt jävla sinnessjuk. Varenda människa jag berättar det här för, stirrar på mig med hakan i backen och undrar hur i helvete det kan få gå till såhär.
För det kan jag säga. Av många olika anledningar har jag känt mig otrygg i mitt eget hem sedan ungefär 2007. Sedan 2011 har jag känt mig otrygg, ovälkommen, utsatt, utpekad, skvallrad, skitsnackad och ljugen om, jag var fruktansvärt paranoid under en lång period. Detta är inte roligt. Och när ens hyresvärd vägrar lyssna på detta… vad fan gör man? När de väljer att lyssna på gamla kärringar vars liv består av huset, gården, kvarteret… de vet när fastighetsskötarnas barn och barnbarn fyller år, tar studenten. Det är just det där med att de oinbjudna lägger sig i som retar mig (bland alla andra saker).
Mina gränser sitter väldigt långt ute, och går man över dem (vilket inte är så svårt) så blir jag galen. Fast jag blir också fruktansvärt knäckt, jag mår vansinnigt dåligt, jag blir ledsen, jag känner mig utsatt, nedtryckt i skorna, mobbad och så vidare i all oändlighet. Jag är lite smådelikat, lättpåverkad, vad man nu vill kalla det. Det kan ju givetvis inte mina grannar veta, men de borde ändå lära sig veta hut. Någon gång under sommaren 2011 skällde jag ut dem ute på gården så det ekade i hela kvarteret. Jag vrålade och skrek, bland annat att den värsta satkärringen ska lämna mig och mitt liv i fred. Hon har inte tittat på mig en enda gång sedan dess. Så fort hon råkar se mig, vänder hon sig demonstrativt åt andra hållet.
Betydligt bättre än innan, men fan inte roligt.
[/column_half_last]
Det som gläder mig, mitt i allt, är att jag numer äter medicin som för tillfället faktiskt fungerar. Mina 150mg Venlafaxin tänker jag fortsätta med några dagar till. Lamotriginet med den höjda dosen, gör att jag känner mig mer balanserad och inte fullt lika benägen att ramla ned. Det känns väldigt, väldigt bra. Utan mediciner hade jag varit helt knäckt och haft panikångestattacker dagligen i flera månader över det här.
Nu känns det ändå som att jag kan ta det hyfsat lugnt.
Nu ska jag titta på ytterligare ett avsnitt av Perception, och kanske dricka lite mer te. Men jag återkommer med skvaller någon gång under morgondagen. Jag kommer att vara helt slut eftersom jag inte kommer att ha sovit, men jag lovar ändå att skriva nånting om saken 🙂
För den som är intresserad av vem min knäppa hyresvärd är kan jag upplysa om att de heter Bostjärnan och finns i Västerås och Göteborg.