Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Nu är det några dagar sen jag boostade mitt ego senast. Det har inte skett, därför att det har inte funnits mycket att boosta med. Inte så att det på något vis har varit dåligt, men det har heller inte varit något överdrivet eller ens tydligt bra. Men på några dagar torde jag ju lyckas hysta ihop litegrand, i alla fall, tycker jag…

[column_half]

Dagens tacksamhet

  • Att det trots allt finns ett socialt skyddsnät som ger mig tak över huvudet, de mest grundläggande sakerna för ett boende – el, och i mitt fall, internet och telefon, samt mat till mig och mina djur.
  • Att man genom att leva på väldigt lite pengar och med extremt små marginaler, lär sig att uppskatta de små sakerna i livet. Ett biobesök. En bukett blommor. Extra god mat. Att kunna köpa ett par vinterskor och/eller en vinterjacka. Att inte behöva förlita sig på folks generositet och välvilja. Sen finns det förstås en baksida av det här också – nämligen att det är svårt att uppleva de här små sakerna i livet därför att man aldrig har råd… men i alla fall! Det är ungefär som att vara sjuk och genom det uppskatta friskhet (tänk hur det är att vara förkyld, t ex, och hur svårt det är att minnas hur det känns att INTE ha snoret rinnandes konstant, 24/7).
  • Att jag har tagit som en viktig ekonomisk post i mitt liv att ha det här webhotellet, så att jag kan driva bland annat den här bloggen, men också min blogg om konst, kultur och politik (mest politik, faktiskt). Just den här bloggen känns det som att jag kan verkligen kan ge något med, och den andra.. well, den läses nog mest av liberaler, och de håller ju mest med mig hela tiden 😀

flower

[/column_half][column_half_last]

Tre av mina bästa sidor

  • En av de saker jag är mest nöjd med hos mig själv är mitt seende. Inte det fysiska (jag måste skaffa glasögon), utan mitt abstrakta seende. Jag har ett eget, speciellt bildseende, till exempel. Jag ser mina bilder i huvudet innan de är färdiga, och jag ser dem oftast i svartvitt (eftersom jag föredrar svartvitt by far). Men mitt seende går längre än så. Det är så oerhört lätt för mig att se stora sammanhang och att kunna se alla detaljer på samma gång. Jag har väldigt lätt att se mönster och riktningar, och ser världen för det mesta ur helikopterperspektiv. Dessutom är jag vältränad när det gäller bildanalys och att se världen ur olika teoretiska perspektiv. Det här är en av mina, i mina egna ögon i alla fall, starkaste sidor som jag uppskattar oerhört mycket hos mig själv.
  • Min förmåga till självinsikt. Den har jag haft i många år. Redan när mamma var sjuk och i samband med att hon dog, så har jag åtminstone en gammal kompis som redan då var djupt imponerad över min självinsikt. Jag skulle säga att jag än idag har rätt bra självinsikt, och att detta gäller inte bara personliga saker som har med föräldrar att göra (även om insikterna börjat trilla in sen nåt år tillbaka angående faderskapet också), utan även om min bipolaritet och lite annat smått och gott.
  • Min kreativitet. Den har jag alltid varit stolt över och både tyckt om och uppskattat. Den har inte alltid varit uppskattad hemifrån, såtillvida att jag velat jobba kreativt, vilket mina föräldrar på det stora hela, rent generellt, alltid försökt övertala mig om att inte göra. Och visst är det svårt. Men jag har gjort mitt bästa, försökt så  gott jag kan trots att jag just då inte hade insikt om min sjukdom, och jag kommer att försöka igen. Kreativitet rockar, så är det bara!

Det här får nog ta och räcka för idag. Nu ska jag för en gångs skull försöka ta mig i säng tidigt (vill säga; innan ett – jag har fyrtio minuter på mig!).

Men jag tycker nog att jag till slut, efter mycket funderande, fick ihop lite bra saker ändå.

[/column_half_last]

 

Arkiv
Translate