Idag har Jimmie Åkesson gått ut med ett öppet brev där han berättar att han nu är sjukskriven för utbrändhet, eftersom jobbet som partiledare i ett parti såsom Sverigedemokraterna är såpass jobbigt som det troligtvis är.
[column_half]
Jag hyser ingen kärlek för vare sig Jimmie Åkesson eller Sverigedemokraterna. Jag anser att de är ett högst rasistiskt parti med starka fascistiska tendenser. Om de kom till makten på riktigt skulle jag seriöst överväga att fly Sverige, eftersom jag tror att det skulle vara en katastrof utan dess like.
Till skillnad från bland annat Özz Nujen som hånar Åkesson och hans sjukskrivning, kan jag dels förstå att han hamnat där, och dessutom hysa en viss sympati för hans situation. Jag har själv varit utbränd (och lider fortfarande av sviterna av det), och det är en otroligt påfrestande upplevelse.
Och med tanke på hur Jimmie Åkessons liv troligen ser ut, med dels den politiska delen, resor, hot och hån under resorna, och säkerligen många hot i hemmet, för att inte tala om mot hans familj – vem skulle inte tycka det vore jobbigt!?
[/column_half][column_half_last]
Det jag tycker är bra med hela historien är att detta med psykisk ohälsa kommer upp i ett offentligt samtal. Dels pratas det väldigt mycket om det i sociala medier, dels pratas det mycket om det i media.
Visst; man skulle kunna önska att det pratades mer om den psykiska ohälsan än om Jimmie Åkesson, men jag är ändå nöjd med att det tas upp. Att frågan luftas annat än av kunnigt folk (läkare, psykologer, relaterade förbund, forskare osv.) gör en hel del för att höja medvetandet om att det finns, och att det inte är farligt, inte smittsamt och så vidare.
Men visst skulle det vara både roligt och bra om många olika sorters media kunde ta upp detta med psykisk ohälsa ur olika perspektiv? Då kanske det skulle bli lättare för oss andra att våga vara öppna om våra diagnoser.
[/column_half_last]
Jag måste faktiskt erkänna att oavsett vad jag känner för Jimmie Åkesson och hans politik, så fascineras jag av hans självinsikt. Det är oviktigt om hans omgivning påpekat det för honom eller ej – bara det att han kommit sig för att sjukskriva sig är rätt bra jobbat. Sen kan man ju om och om och om igen diskutera hur det kommer sig att det är så enkelt för en partiledare att bli sjukskriven för en psykisk åkomma när det är så svårt för oss andra att få sjukersättning och så vidare – men det är en helt annan diskussion som jag inte tänker ta i just den här bloggen.
Vill man läsa mer om min syn på bland annat Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna
kan man besöka min blogg om politik, konst och kultur – Eye C : Grizzly.