Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Nu sitter jag här i valet och kvalet. Jag vet precis vad det rätta att göra är, men jag kommer inte att göra det. Jag borde gå och lägga mig, så jag kommer upp i morgon och helst inte är alltför trött, eftersom jag ska följa med till min bror i Uppsala och gratta hans son på 2-årsdagen.

[column_half]

Jag blir galen. Det är frustrerande att veta vad jag borde göra, och att inte göra det. Vanligt folk fattar inte hur svårt det är att få sig själv att göra det där man borde. Seriously, alltså. Jag har en kompis som när jag hade min period med extrema sömnstörningar för ett par år sen, sade att det bara är att gå och lägga sig.

Nej.

Det är inte bara att gå och lägga sig. Det finns mycket som stretar emot. Man kan vara hur trött som helst, och ändå inte komma iväg till sängen. Kroppen känns för trött, för långsam och för tung. Tankarna vägrar se en själv i sängen. Kopplingen mellan hjärnan som säger gå och lägg dig och whatever elektriska pulser som skjuter ut i kroppen för att få den att faktiskt utföra… de funkar liksom inte.

Men nu sitter jag som sagt var här och vet vad jag borde göra. Men jag vet också att om jag går och lägger mig, så kommer jag med stor sannolikhet att inte kunna somna, utan ligga och vara stressad över det i stället. Så oavsett hur jag än bär mig åt, kommer jag att vara trött i morgon. Och det vore trevligt att kunna vara pigg, för en gångs skull.

Att inte behöva stressa innan jag och Ella ska iväg. Att inte behöva slita för att få upp ögonlocken. Att inte behöva sova på tåget, eller i bilen på väg till Uppsala. Men så kommer det med stor sannolikhet att bli, och det retar mig till vansinne.

[/column_half][column_half_last]

Särskilt när jag också vet att det finns saker jag tusen gånger hellre vill göra just nu, än att sova. Och det trots att jag verkligen gillar att sova. Jag håller på att ta hem en massa nya penslar till Photoshop, till exempel. Massor. Jag ska ta hem fler, och sen vill jag omorganisera hela penselverktyget så att det funkar bättre än det gör nu.

grind

Och så vill jag se fler avsnitt av the Black box. Nu har jag kommit förbi det avsnitt jag såg när jag började se den i somras, och sen råkade göra ett uppehåll utan att riktigt notera det. Och den är bra. Faktiskt jättebra. Jag hoppas att det kommer fler säsonger av den.

Jag ska äta ett äpple till och fundera lite på hur jag ska göra. Hur trött jag tror att jag vill vara i morgon. Om det ens är värt att försöka lägga sig nu. Ni vet. Alla de där frågorna man ställer sig, men ändå inte kan svara på förrän man faktiskt gör det.

Bah.

[/column_half_last]

Arkiv
Translate