Oh, shit. Nu fattar jag varför jag inte alls har känt mig bekväm med min sjukgymnasts idé om att nästa vecka är sista akupunkturveckan för en period, när jag i stället ska träna – där, alltså. Och dessutom göra det tre gånger i veckan.
Åh, helvete.
STRESSEN!!!
Ni anar inte. Nu har jag jobbat mig upp till en stressnivå som heter duga, enbart av tanken på att tidsåtgången blir större, och dessutom tre dagar i veckan i stället för två. Det är tre dagar i veckan som jag inte kommer att göra något annat på, därför att jag kommer att vara helt mentalt slut av att vara borta så länge hemifrån. Mitt hem är min trygghet, och mina djur är min styrka. Jag vill inte vara ifrån dem särskilt länge.
Alltså, jag hör ju själv hur jävla löjligt det låter, men ni anar inte. Känslan går genom hela kroppen, det känns som att huden vibrerar, musklerna i hela kroppen har dessutom stelnat till – även i axlar och nacke, som hela grejen ju är till för att få att släppa, jag har hjärtklappning, är darrig… Jag hoppas att jag kommer att kunna sova.
Nej, fi fan. Det här kommer inte att funka. Jag blir stressad bara av tanken. Och snälla ni, säg inte att det där fixar du bra, eller att det blir en självuppfylld profetia eller whatever. Jag känner mig själv väldigt väl, och jag vet att jag kommer att börja boka av tider för att slippa stressen, och det är ju inte riktigt tanken.
Jag ska försöka låta bli att ogga över det här under helgen, men jag måste ta upp det med honom på tisdag.
Shit, shit, shit…