Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Jag har ägnat dagen åt att vara på extremt dåligt humör. Särskilt eftermiddagen. Tvi vale, säger jag bara. Dessutom har jag möblerat om – har bytt plats på mitt pyttelilla kontor i vardagsrummet, och matbordet i köket. Det har att göra med det jag kommer att berätta mer om senare. Det gjorde mig definitivt inte på bättre humör, kan jag säga.

I vilket fall – eftersom jag nu varit på så fruktansvärt dåligt humör idag (det är något bättre nu, men jag skulle ljuga mig blå i nyllet om jag sade att det var bra), så tänkte jag egoboosta mig litegrand genom att berätta för mig själv vilken bra och fantastisk människa jag är. flower-ish_line

Så… here goes;

  • Det vackraste på min kropp tror jag är min mun. Jag är i och för sig väldigt nöjd med mina tummar också – en fånig kroppsdel att känna sig nöjd över, kan tyckas, men jag gör det. När jag var yngre tyckte jag väldigt mycket om mina ögon, men det är flera år sen jag tappade ena ögonlocket, och nu har jag tappat det andra också. Det är inte fullt lika fint längre 🙂 Men som sagt var; mun och tummar ser fortfarande bra ut. Dessutom – och detta slår nog både mun och tummar… jag är så löjligt nöjd med mitt hår. Tjockt och lockigt. Med bra hårprodukter är det amaaaaaazing
  • Min bästa egenskap tror jag att jag skulle säga är min förmåga att se. Och då menar jag inte bara att se med ögonen, utan att skaffa mig en överblick på en tusendels sekund, att kunna se samband och mönster i abstrakta tankar och samtal, och så givetvis – att se bilder innan de existerar. Jag tänker framför allt (förstås) på fotografi, och hur jag ser en svartvit bild innan den är tagen. För att inte tala om hur jag ser, tolkar och analyserar fotografi i färdig form. Helt enkelt; mitt seende, både fysiskt och i abstrakt tankeform.  Andra skulle nog kanske säga att jag är väldigt empatisk och omhändertagande, fast det är jag på bara ett sätt. Eller så skulle de kanske säga att jag är kreativ och idérik. Och förvisso – jag är nog allt det där och mycket till. Men personligen så gillar jag nog det här med seendet först och främst.
  • Det bästa jag gjort den senaste veckan är att få iväg en bibba papper om det jag inte vill berätta om förrän senare. Det har varit en jobbig grej att göra, men i slutänden hoppas jag att det har varit värt det.
  • Av någon anledning sen i torsdags när jag fick akupunktur första gången, så har jag sedan i lördags inte köpt vare sig glass eller godis. Jag har inte varit sugen. Jag har tänkt, faktiskt varje kväll, att hmm.. har jag lust att gå iväg och köpa något idag, och svaret på den frågan har varit nääääeh, vet du vad.. det har jag då rakt ingen lust med! Så frågan är om akupunkturen kommer att ge sig på mitt sockerberoende också, för i så fall vore det ju för jävla coolt, faktiskt. Och jag skiter för övrigt i huruvida akupunkturen gör det eller ej; hur som haver är det jag som inte ätit (eller ens köpt) sötsaker på flera dagar. Helt sanslöst, faktiskt…

Choklad | HQ Stock PhotosNu kommer jag inte på något mer just nu att egoboosta mig om, så det får räcka för tillfället. Det har inte fått mig att må särskilt mycket bättre just för ögonblicket, men det kommer kanske senare. I alla fall om jag fortsätter med det. Om jag ska tillägga något att vara tacksam över idag, så är det att jag åtminstone inte mår lika akut peck som jag gjorde igår. Då mådde jag verkligen crap, och det var ett tag sen det var så illa.

Nu, dock, ska jag ta och äta nåt till ett avsnitt av nån tv-serie, och sen ska jag faktiskt gå och lägga mig.

Sov gott, gott folk – och prova att egoboosta er någon dag – det kan faktiskt vara väldigt givande 🙂

Arkiv
Translate