Det är mycket nu.
Gårdagens inlägg om min hyresvärd – det tar extremt mycket kraft och energi, eftersom jag har så otroligt svårt att släppa tankarna omkring det. Jag går hela tiden runt och funderar omkring det, vilken sorts granne jag är, hur högt, hur lågt, hur mycket och så vidare.. sjukt jobbigt, faktiskt.
Sen är det ju det här med vikten och den eventuella GBP-operationen jag ska göra framöver. Det har dragit ut på tiden något rent oanständigt, och jag tappar all motivation att gå ner i vikt på egen hand. Jag grubblar över varför jag äter som jag gör, varför jag inte klarar av att förändra mitt ätande och mina tankar omkring det, allt som kan tänkas ligga bakom, jag tänker på min självbild som inte överensstämmer med verkligheten fast den gör det ändå, och på ungefär en biljard andra relaterade saker. Också skitjobbigt.
Visst skrev jag för ett tag sen om att jag börjar känna mig ganska hel igen!? Jag har för mig det. Det retar mig att sånt här kommer i vägen när det börjar kännas så.
Fast det lustiga är att trots att jag tycker att det är väldigt jobbigt, så är känslorna ändå rätt avtrubbade. Jag vet inte om det är jag själv eller kanske medicinerna, men nånting gör att känslorna håller sig på avstånd och inte tynger ner mig alltför mycket. Jag kommer att behöva ta kontakt med hyresgästföreningen och lite annat smått och gott när det gäller boende-situationen, och vikten… well, jag kommer att göra en större förändring till månadsskiftet. Jag märker att tankarna snubblar och far lite hit och dit, så det blir inte så vettigt, det jag skriver.
Sen ska jag nog ta och kontakta Affektiva igen och be att få fortsätta min psykologkontakt som avslutades innan den hann börja, eftersom det faktiskt ÄR mycket nu, och även om operationen inte har något datum än så länge (och troligen inte på länge än), så finns det ändå saker att ta upp runtomkring det. Kan jag tycka personligen, då…
Äsch. Vi får väl se, antar jag. Tröttsamt är det i alla fall. För att inte tala om hur jävla tröttsamt det är med denna värme. Den tar ju aldrig slut, och här i Västerås där jag bor – här regnar det tamejfan aldrig under juli månad. Juni var lite småkylig, faktiskt, men juli.. gräsmattorna ser bedrövliga ut, och det är så varmt att hundarna inte orkar gå några promenader. Man får gå ut med dem så de får göra sina behov och kanske vara stilla, sittandes vid nåt bord eller så (jag och Ella gör det rätt ofta, faktiskt – för trots allt är det skönt att sitta i skuggan om det fläktar lite). Så får man ta de längre promenaderna framåt hösten när det svalnat av lite grand utomhus.
NU, dock, ska jag göra mitt bästa för att ta mig i säng i någotsånär hyfsad tid. Wish me luck.