Detta har också publicerats på min privata Facebook.
I 12 år har jag bott i en tvåa på Hammarby i Västerås. Periodvis har jag trivts bra, periodvis har det varit fruktansvärt att bo här. I mitt hus bor det flera äldre kvinnor som varit pensionerade i minst 30 år, är långtidsarbetslösa eller går hemma av andra anledningar. Deras liv består av huset, gården, kvarteret, och människorna som bor här.
För några år sedan utsattes jag av ovan nämnda kvinnor för skitsnack, de ljög om mig, de hade starka åsikter om hur jag höll mina hundar (idag har jag en kvar).. de utsatte mig helt enkelt för mobbing, förtal, utfrysning och mycket, mycket mer. Mitt liv slogs i spillror – jag blev paranoid och fick vanföreställningar om saker jag trodde att de gjorde för att komma åt mig, jag vägrade gå förbi dem när de satt ute på gården sommartid (och det gör de dagligen), jag gick åt motsatt håll när jag såg dem på håll, jag gömde mig om jag såg att någon av dem stod på balkongen när jag var ute med hunden…
Många kan tycka att det här låter trist, men för tusan – ryck upp dig. Skit i dem och lev som du vill i stället. De har ingenting med ditt liv att göra. Och nej, det har de inte. Men de har lagt sig i, och de har förstört. Mina gränser för hur nära man kan gå utan att be om lov sitter rätt långt ut. Dessutom har jag bipolär sjukdom som gör att jag inte hanterar stress och yttre omständigheter i stil med dessa så väl. Sen är det också så att får man skit kastat över sig gång på gång, om och om igen, så blir man till slut rätt knäckt.
Redan då tog jag kontakt med min hyresvärd när det gått tillräckligt långt (det vill säga; när jag skällt ut nämnda kvinnor så det ekade i hela kvarteret) och begärde att få flytta. Av diverse anledningar rann det då ut i sanden, och därefter gick VD’n i pension.
Nyligen fick jag anledning att kontakta min hyresvärd igen för att begära hjälp med att hitta ett nytt boende. Jag utsätts för kontinuerliga klagomål från kvinnan som bor rakt under mig. Hon är ljudkänslig på gränsen till löjligt, och har oerhört svårt att acceptera att det bor andra människor i huset än hon själv. Hon vill ha det knäpp tyst, helst dygnet runt, vilket inte är möjligt när man bor i flerfamiljshus.
Det jag vill komma fram till är att min hyresvärd, Bostjärnan, har personal som har ett fruktansvärt otrevligt bemötande när det gäller min sida av historien. De verkar inte ha någon som helst vilja att hjälpa till, de har en policy om lägenhetsbyte inom Bostjärnan som är helt orimlig… Dessutom, som sagt var, vägrar de lyssna på och förstå min upplevelse av den här situationen, utan anser att jag ska tänka på saken och se vad jag själv har för roll i det hela.
Jag har inte gjort annat under de år som gått. Om och om och om igen funderar jag över vad jag kan tänkas göra för fel. Hur högt jag spelar min musik, hur sent på kvällarna jag kan duscha, jag dammsuger inte efter klockan 18.00, om jag kan ställa in ren disk i skåpen vid midnatt, om jag kan dra ut stolarna eller skjuta in dem under köksbordet, om katterna hörs för mycket när de går på lådan – och jag kan inte för mitt liv tro att jag är en så usel granne som dessa kvinnor vill få mig att framstå som.
Jag är så fruktansvärt trött på att Bostjärnan gör skillnad på folk och folk. Jag är så fruktansvärt trött på att den personal jag pratat med väljer att tro på de klagomål som framförts än att överhuvudtaget lyssna på mig.
Dessutom är jag så fruktansvärt trött på att bo just här. Tro det eller ej, men det finns fler anledningar till det än kvinnorna som gjort mitt liv surt, men i sammanhanget är de irrelevanta. Jag vill flytta och bo i en trappuppgång där jag inte vet vilka grannarna är. Där folk lever sina liv och inte bryr sig om hur andra gör. Där jag slipper oroa mig konstant för vad grannkärringarna tycker och tänker, om de pratar skit nu igen, eller vilka lögner de kan tänkas hitta på nu. Att slippa fundera över om de klockar mig när jag är ute med hunden.
Men enligt Bostjärnans policy för lägenhetsbyte har jag inte anledning nog.
Enligt deras policy gäller bland annat detta;
– man får inte flytta från en (exvis) tvåa till en tvåa
– ska man flytta till större eller mindre ska man ha god anledning – exvis utökning i familjen, flytta isär med någon, eller liknande
– bor man högst upp och vill flytta nedåt ska man ha läkarintyg på att man har fysiska behov
Detta är information jag fick från den kvinna jag pratade med häromdagen. Jag ifrågasatte starkt denna policy, eftersom den i princip ser till att så fort man flyttat in i en lägenhet så är man helt fast.
Så. Jag vill å det starkaste rekommendera dig att ALDRIG flytta in i en lägenhet som hyrs ut av Bostjärnan. De är snåla som hyresvärdar, tar ut oerhört höga hyror för väldigt låg standard och dålig kvalitet på lägenheter och omgivningar, och dessutom har de en omänsklig inställning till sina hyresgäster och denna otroliga ovilja att vara behjälpliga när en hyresgäst vill ha hjälp att komma ifrån en negativ och destruktiv boendesituation.
Så Bostjärnan – skärp till er, väx upp, klipp håret och skaffa ett jobb. Och öva lite på det där med förståelsen. Skicka er personal på charmkurs och se till att inte bara ställa krav på era hyresgäster utan också uppfylla åtminstone ett och annat krav eller önskemål från dem.