Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Balans är ett extremt viktigt begrepp för mig. Troligen för de flesta andra bipolära också. Balans ingår inte naturligt i mitt liv, utan det är något jag måste kämpa för, hela tiden. Det är ganska tröttsamt, faktiskt. För den som inte förstår hur det är att inte ha balans… ja, hur ska man förklara?

bird_row

När jag besöker mina föräldrar upplever jag balans. När jag tittar på människorna som går på stan när jag är där en sväng, ser jag att de flesta verkar ha balans i sina liv. Man hittar en balans mellan jobb, privatliv, professionalism, personligt och privat, hemma och borta, man kan ta hand om sig själv och sitt hem och sitt liv utan att det uppstår några problem eller konstiga frågeställningar, man har framför allt orken att göra allt det här. Visst, kanske går man på knäna lite då och då, men det är ingenting som några veckors semester inte klarar av att blåsa bort. Jamen ok, då – kanske hjälp med barnen en kväll i veckan, eller att man får gå tidigare från jobbet den där enda gången när man bokat tvättid för att det inte fanns något annat alls.

Det där funkar inte för mig. Jag klarar inte av att hålla den där balansen. Jag vet inte vad det är, jag vet inte hur man gör. Jag kan klara av att hålla den nån vecka i taget – kanske ett par, om jag har tur. Sen kommer osäkerheten, tvivlet, ifrågasättandet och så vidare, och helt plötsligt står jag där och vinglar av bara tusan.

Lösningen heter kontroll. Kontroll och självkontroll. Jag säger inte att det är en stadig lösning som håller för alltid. Men kanske att den kan göra att man håller sig någotsånär balanserad nån dag eller två extra. Det är värt mycket.

Det kluriga är att hitta en balans mellan balansen och kontrollen. När jag har en period med balans, känner jag att jag har kontroll. Jag styr mitt liv och det mesta funkar som det är tänkt att funka. Det behöver inte betyda att det funkar militäriskt i exakta linjer, men saker funkar överlag. Det gäller att grabba tag i kontrollen vid de här tillfällena så att man kan fortsätta hålla balansen, åtminstone några dagar till. Det funkar inte alltid, och det är fruktansvärt frustrerande och irriterande när man upptäcker att man helt plötsligt, ofta utan att riktigt fatta vad som hände, känner att man tappat kontrollen och nu står och balanserar på ett hårstrå, och det är på fisen att man kan hålla sig upprätt och stadig. För mig som har djur blir det här extra tydligt, eftersom jag reflekterar mig i dem och de uppvisar tydliga tecken på när jag är instabil. De blir extra dryga och hittar på en sjujävla massa tok.

Det här med kontroll är något jag tänker återkomma till. I alla fall tänker jag det just nu – vi får se om, och i så fall när 🙂 Tills vidare önskar jag dig som läser en fortsatt trevlig kväll, samt en trevlig början på juni.

Arkiv
Translate