Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Om nån är engagerad nog att komma ihåg det, så skrev jag för nån vecka sen om en idé jag har som jag inte vill säga alltför mycket om än så länge. Nu tänkte jag bryta isen och berätta litegrand, i alla fall 🙂

Jag tänker göra en konstutställning som handlar om min upplevelse av att leva med bipolär sjukdom.

Jag säger konstutställning eftersom den – i alla fall som jag tänker mig den just nu – kommer att innehålla mer än bara bild (fotografi, kanske också datorgenererad grafiska uttryck, vi får se). Min tanke är att det ska vara text och bild tillsammans, som dessutom är illustrerat av ett ljudlandskap. Inte nödvändigtvis musik, utan ett landskap av ljud.

En helhetsupplevelse, med andra ord.

Och så tänker jag mig att det inte ska vara en utställning som visar en vardagssituation med bipolär sjukdom (medicinerna, kallelserna till läkare, kuratorer och gud vet allt), utan hur det ser ut på insidan av skallbenet på en person med bipolär sjukdom. Mig, i det här fallet. Det vill säga; hur jag upplever mina toppar, mina dalar, hur jobbigt det kan kännas att hela tiden försöka hålla balansen som hela tiden glider ur händerna på en – och så vidare. Hur liten man känner sig när mörkret sänker sig. Hur hetsigt och intensivt livet känns när man befinner sig i en topp.

Så. Det är min idé.

Jag träffade för övrigt min kurator igår, och hon blev jätteglad när jag berättade om dels att Voxran börjar kicka in ordentligt med mer energi, men också när jag berättade om den här idén. Hon tyckte det lät jätteintressant, vilket såklart gläder mig 🙂

Nu ska jag ta och dricka te och titta lite på Doctor Who <3

Arkiv
Translate