Jag märker att det börjar ge resultat. Vet inte om det är den här övningen i sig, enbart, att dubblade dosen Voxra börjar kicka in, eller en kombination. Oavsett vilket, så börjar jag märka skillnad. Jag mår bättre än för några dagar sen, och jag börjar till och med känna en viss skillnad i energi. Nu, här på kvällen, har jag känt ambitionen att faktiskt göra något – och så gjorde jag det. Jag sydde in ett par byxor som blivit alldeles för stora. Nu är de för små i midjan (har man en lång tröja kan man ha dem ändå, så det inte syns), men jag kommer att kunna ha dem ett tag till i alla fall. Plus att det är lite pepp att veta att de är för trånga i midjan nu, men att de kommer att bli för stora om ett tag.
Så.
Idag är jag tacksam för
- det faktum att små saker som ett par insydda byxor kan göra en ganska glad
- att kuratorn jag träffade på Affektiva idag, var trevlig och kändes ok att prata med (det är inte fjäsk, eftersom jag gav henne adressen till den här bloggen)
- att personalen på lungmottagningen och kemlabbet på sjukhuset var trevlig – jag skulle ta ett blodprov inför mitt möte på lungkliniken nästa vecka, och trots att min artär på handleden syntes jättebra var det svårt för dem att få nåt ur den. Det slutade med att en trevlig och faktiskt rätt söt pojkslyngel med tatuerade underarmar, var den som fick blodet att strömma på mig ^^
- att jag gick långpromenaden med Ella redan på förmiddagen, så jag kunde vila fötterna och de potentiella skavsåren när jag kom hem
- att min muskelinflammerade hand så sakteliga börjar bli bättre, trots att den är svullen och inte ser klok ut nu
Och ser ni att listan börjar bli längre, redan nu 🙂
För övrigt så pratade jag och kuratorn om främst min kommande GBP-operation, men också om min rökning (från tobak till e-cigg) och lite annat smått och gott. Jag tror att det kommer att bli bra i slutänden – fast jag tror också att det kommer att bli jobbigt. Misstänker att det var därför jag blev så irriterad när det inte gick så snabbt och effektivt med blodprovstagningen som jag hade velat – trots trevlig personal. Men för att återgå; jag skulle tippa på att mina besök hos kuratorn kommer att bli påfrestande som faan, men förhoppningsvis givande och att de tar mig nånstans, så jag slipper stå stilla och stampa.
Nu ska jag se om jag kan komma på något vettigt att sysselsätta mig med, innan det är dags att nanna.