Idag har jag behov av att tala om för mig själv att jag är bra, har gjort bra saker och så vidare.
För den som har läst min blogg länge, kommer man kanske ihåg att jag för rätt länge sen skrev om ett väldigt effektivt sätt att höja sig själv på om/när man är låg. Detta att skriva ner tre saker man är tacksam för, alternativt tre saker man är bra på, har gjort bra, eller vad det nu kan vara – positiv förstärkning, i alla fall.
Nu är det dags för mig. Min hjärna exploderar i spegelbilder där jag hånskrattar åt mig själv för varenda litet fel jag har, vartenda fel jag gjort i mitt liv – och det blir många… jag kvävs av tyngden av mitt eget sinne, och jag orkar fan inte med det. Jag är på det stora hela (tack och lov) rätt ångestfri, men sammanbrottet ligger liksom bakom hörnet och väntar på att rytande få kasta sig över mig. Ett sammanbrott kommer troligen mest att handla om hysterisk gråt – men ändå. Det är fan inte roligt det heller. Inte när den grundar sig i en avgrund av mörker och självhat.
Så – here goes…
Idag är jag tacksam för
- att jag faktiskt kom ihåg, och fick arslet ur, att ringa rådgivningen på Affektiva – och dessutom fick prata med en trevlig och förstående sköterska som inte var vare sig dömande eller överlägsen
- att jag får höja dosen av min Voxra
- att min Ischias gett med sig såpass att jag kunde ta en inte lång, men för tillfället lagom promenad med min hund
- att jag efter mycket om och men fått min nya p-stav instoppad i armen
- att jag har vänner på olika håll som känner mig och kan plocka upp mig iaf lite grand när jag faller
Vet ni vad? Jag känner redan att det fungerar. Fan, jag hade glömt vad effektivt det är. Det jag har gjort nu, nyss, här, idag, kommer inte att hålla så länge. Men gör jag om det i morgon, och dagen därpå, och dagen därpå igen, och så vidare, så kommer det att ge effekt.
Påminn mig gärna – speciellt om ni märker att jag inte mår bättre.