Ibland är engelskan bättre på att uttrycka saker än svenskan, så är det bara.
Idag är en mycket skum dag. Den började hyfsat ok, trots att jag fortfarande har förjävligt ont av min ischias. Men såhär framåt eftermiddagen – trots att jag ätit flera gånger redan, och trots att jag sovit hyfsat, så mörknar det omkring mig och jag sväljs av mörker. Helt utan anledning. Allt som snurrar i min skalle är upprepningar av saker jag gjort fel, valt fel, varit fel, sen ungefär tio år tillbaka. Mitt hjärta snörps ihop och det känns som att hela jag tvingas ihop i fosterställning bara av tyngden av allt jag är fel.
Jag har fått en första tid hos kurator nu i veckan. Det ska bli intressant att se hur det går, vad jag tycker om henne, och hur mycket jag hinner berätta den här gången.
Usch. Jag måste ut med min hund nu, och jag vill inte. Tur att det fortfarande är dagsljus så att jag kan ha solglasögon. Jag har solglasögon året runt, eftersom jag inte tycker om för starkt ljus. En annan fördel är att man kan gömma sig bakom dem. Ögonen är själens spegel sägs det, och idag har jag ingen lust att dela med mig av mitt mörker.
Helvetes jävla skit.