Under de senaste åren jag tillbringat med att med babysteps (verkligen babysteps) ta mig tillbaka till nån slags liv, har jag inte haft energi eller utrymme att ha några framtidsplaner. All energi har gått åt till att ta mig igenom dagen, att kunna planera disk, dammsugning, hundpromenader och så vidare. Bara det senaste året har det också gått åt oerhört mycket energi till att förbereda mig inför en GBP. Just nu är det enorma förändringar på G – och det tar också extremt mycket energi.
Detta, i kombination med att jag så sakteliga, sedan diagnosen, börjat fundera i banor över huruvida jag faktiskt kommer att kunna jobba eller ej… well, de funderingarna är inte sådär värst underhållande, just.
Kontentan av det är på det stora hela att jag har två mål som jag vill uppnå på ett eller annat sätt, utöver GBP.
Jag vill a) plugga klart min fil kand, för att därefter ta en Master, för att därefter plugga andra ämnen, och b) driva egen verksamhet i form av C-företagare. Jag har haft F-skattsedel, och jag fixar inte det – det är alldeles för mycket pappersarbete och jävelskap, för att inte tala om stress. Med C-företagande kan man ha en anställning och välja i vilken omfattning man vill jobba i egen verksamhet.
Min egen verksamhet kommer att bestå av främst tre delar, men också en fjärde, eller en halv, eller hur man nu vill se det.
- Jag vill bygga hemsidor åt enmansföretagare. Använda WordPress, som trots allt är ett oerhört effektivt CMS-verktyg. Dessutom erbjuda utbildning i hur man sköter uppdateringar på egen hand.
- Utbildning av resande personal i storföretag som skickar sin personal till Europa av olika anledningar. Utbildningen ska bestå av grundläggande kunskap inom konststilar genom historien, för att höja bildningsnivån på de säljare och annat som åker utomlands och blir medbjudna till konstgallerier, konstmuseer och dylikt.
- Fotografi – större, finansierade projekt, men jag kan också tänka mig att jobba med reportage i både text och bild.
Det halva/fjärde benet kom jag att tänka på häromdagen, och skrev det här, med. Jag funderar på om jag kanske ska börja gå ut och föreläsa om hur det är att leva som bipolär. Trots att det är en såpass vanlig sjukdom, så verkar en del vara rädda för den – eller kanske människorna som har den. Eller så vet man inte hur den fungerar. Jag skulle vilja söka jobb och redan där gå ut med att upplysa om att jag är bipolär, och att en arbetsgivare då ska veta hur det fungerar, för- och nackdelar med det, och så vidare.
Men. Vi får se. Ska jag jobba med de här sakerna så tror jag att jag skulle vilja ha en partner som är bättre än jag på att sälja. Jag ska fortsätta att fundera lite sporadiskt, så får vi se vart jag hamnar i slutänden.
Men jag tror, helt seriöst, att jag kan ha större möjlighet att tjäna pengar och få ut en lön, om jag får styra mina arbetstider och så, helt själv. Rutiner är förvisso bra, men jag kan också känna mig extremt bunden av dem, och det funkar ungefär lika bra som att inte ha några rutiner alls – det vill säga; rätt kast, det med 🙂