Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Det har hänt en hel del sen jag skrev senast. Stora förändringar är på gång, vilket i slutänden är till det bättre. Det är drygt att genomföra dem, bara. En i taget hade kanske funkat bättre, men som det faller sig så blev det helt plötsligt ett helt gäng förändringar samtidigt, och tja.. well.

  • Jag har börjat arbeta rätt hårt på att gå ner i vikt på egen hand, inför en kommande gastric bypass-operation. Det går hyfsat, om än långsamt. Men jag märker förändringar, vilket såklart är kul. Sen – just eftersom det går långsamt, och eftersom jag klantat mig med ett par saker jag skulle ha behövt göra för länge sen, så känner jag mig dålig och värdelös. Operationen blir ju av, såklart, men dröjsmålet och att jag vet att jag enbart har mig själv att skylla, gör varken mig eller nån annan glad.
  • Innan en sån här GBP-operation måste man sluta röka. Det har varit ett problem för mig, eftersom jag varit storrökare sen jag var typ femton eller så. Jag har försökt ett par gånger det senaste året, med snus som alternativt nikotinintag. Det har uppenbarligen inte fungerat, annat än att jag kan leva med att snusa några timmar om jag inte har pengar på kontot eller i plånboken innan mina cigaretter tar slut.
    Men NU, förstår ni! Jag har börjat röka e-cigarett i stället!!! Och faktum är att det fungerar över all förväntan. Visst, det är lite märkligt på en hel rad olika vis – ingen röklukt nånstans, ingen smog i köket, ingen aska på bordet, inga askkoppar med mängder med fimpar och aska, ingen cigarett som ligger och pyr när man råkar glömma bort att man har en tänd sådan…
    Men på det stora hela kommer jag att kunna gå från e-cigg med nikotin, till e-cigg utan nikotin. Troligtvis på ganska kort tid – och sug på det, ni!
  • När jag började äta lyckopiller för några år sen fick jag Venlafaxin, vilket har gett mig ett extremt sockerbegär. Orimligt stort. Faktiskt en av de större anledningarna till att jag idag behöver göra en GBP-operation. För drygt en månad sen krävde jag att den medicinen byts ut, därför att det motverkar sitt syfte att äta en medicin som gör att jag proppar i mig sötsaker samtidigt som jag försöker gå ner i vikt. Nu har jag fasat ut Venlafaxin och börjat äta Voxra i stället. Det funkar, och funkar inte, på en och samma gång. Jag har mer ångest än jag haft på många år, och min dygnsrytm har fuckat upp sig igen. Inte så illa som det var med Ergenylen, men jag kan säga att jag lägger mig kanske tre varje natt, somnar framåt fyra, och vaknat runt elva, tolv eller så. OM jag inte vaknar (som idag) klockan halv sju eller så, bara för att jag kunde (och för att jag somnade vid kanske två igår).

Igår hade jag en oerhört skum dag. Förmiddagen/eftermiddagen var otroligt produktiva, och jag var jättentusiastisk  angående Motargument.se. där jag är redaktör. Sen framåt kvällen gick det nedåt och jag skrev dagbok på först ett ställe och en tidpunkt, därefter ytterligare ett, ett tag senare. De gick ut på att jag överlag kände mig jävligt kackig just då, samt att jag har vänner i det här communitiet där jag skrev, som inte kommenterat alls på något av inläggen. Jag gick igång på det och skrev mitt andra inlägg om saken, och var ganska sur, grinig och allmännt bitchig.

Jag har aldrig tidigare insett att det kan vara så handikappande att vara bipolär. Men herregud, vad jag inte funkar normalt ibland. Har jag en dålig dag som igår kväll, blir jag verkligen helt dum i huvudet. Jag kräver respons från de jag känner och är nära vänner med, på att jag har en kass dag. Jag vill att de underhåller mig.

Jag märker att jag är fruktansvärt trött. Det finns mer att säga om saken, men jag tror att jag ska ägna mig åt att ta en dusch och kanske lyckas hålla mig vaken.

Håll tummarna.

Arkiv
Translate