Förstasidan

Jag har bloggat om livet med bipolär sjukdom (typ II) sedan strax efter att jag fick min diagnos. Livet är onekligen en resa, och för tillfället befinner jag mig på en rätt bra plats.

 

Häng gärna med och läs om hur jag hanterar – det mesta, faktiskt. 🙂

 

/Malinka P.

Jag har inte riktigt koll på exakt när jag tänker en specifik sak, sådär i efterhand.

Men det var nån dag – kanske igår – som jag tänkte på detta med målbilder, vart och hur man sätter sina mål, och hur rimligt det är att man uppnår dem i förhållande till vart man sätter dem. Och så insåg jag att jag kanske sätter mina mål alldeles för långt fram. Jag vill nog inte egentligen att nån annan ska lägga sig i, men jag måste nog tänka över hur jag tänker på den fronten.

För alltså, jag har en hel rad mål.

  • jag vill slippa gå runt och vara så överjävligt trött hela tiden
  • jag vill få mitt hem i ordning, samt uthålligheten att hålla det i ordning
  • jag vill gå ner i vikt
  • jag vill träffa en karl
  • jag vill börja jobba på ett sätt som passar mig
  • jag vill flytta till en annan stad

Det är nog dessa mål som är störst och viktigast. Men det är också ganska många mål. Vem som helst skulle ha svårt att uppnå alla de här målen på en och samma gång. Ni vet. Man tar ett i taget och startar upp arbetet för det, och sen startar man upp nästa. De går liksom omlott.

I vilket fall; jag insåg att jag inte kan starta upp alla de här målen på en och samma gång. Ett par, tre stycken av dem är i rörelse redan. Detta med trötthet/sömn är ju på gång, och förhoppningsvis åt det bättre hållet. Samma sak, det här med mitt hem – jag har ju boendestöd. Och det fascinerar mig en aning, nu när jag tänker närmare på saken, eftersom det här är sådant jag började med för ungefär ett år sen. När jag fick diagnosen och började medicinera (även om det just då var raka motsatsen till nu – jag sov aldrig), så kunde jag också börja lite andra saker. Som detta med boendestödet.

Så på ovanstående lista kan jag säga att jag aktivt jobbar med två punkter; trötthet och mitt hem. Dessutom har jag äntligen kommit mig för att börja jobba lite mer aktivt med punkt tre – att gå ner i vikt. Jag har både velat och behövt det i ett helt gäng år, men det har fått komma i sista hand eftersom all annan överlevnad har varit tvunget att komma först. Men nu håller jag ju på att resa mig ur askan, och då kan vikten också få komma med på ett litet hörn. Och det gör den. Jag jobbar en del på att rätta till det, vilket känns skönt även om det är lite struligt, svajigt och allmänt vingligt än så länge. Men det kommer att stabilisera sig på sikt, och jag kommer att må bättre på det stora hela av det.

Sen övriga punkter; karl/partner, jobb och sådär.. det får nog vänta lite till. Jag tänker mig att jag vill gå ner i vikt innan jag träffar en karl, och jobba kan jag inte göra förrän det här med tröttheten och sömnen är stabil och som den ska.

Fasiken. Det kan nog bli ordning på mig också, i slutänden.

Piece by piece, non?

Arkiv
Translate