Idag är jag kluven som en ormtunga. Å ena sidan har jag kunnat ha roligt åt konversationer i en privat grupp på Facebook. Redaktionsgruppen för Motargument.se, där jag är med. Vi kan ha väldigt roligt, och diskussionerna kan gå höga.
Men å andra sidan så har jag hela dagen känt en viss tristess, en ovilja att göra någonting, och en.. ingenting har känts särskilt viktigt. Apati, kan man nog kalla det.
Och nu framåt sena kvällskvisten, känns det som om jag tvingats in i min kropp ganska hårdhänt. Vet inte hur jag ska förklara det annars, men jag befinner mig väldigt mycket inuti mitt huvud just nu. Omvärlden känns ganska fjärran, och jag är hänvisad åt.. gråhet.
Jag vill mest bara gråta. Eller så vill jag titta på sådant som jag inte behöver tänka till. Eller så vill jag både och.
Tur för mig att jag vet att det kommer att kännas bättre, även om det inte känns så just för ögonblicket.